From ART21.org . Original Article Here

Kristoffer Zetterstrand. “Pointer,” 2008. Oil on canvas. 41 x 41 cm. Courtesy the artist.

Kristoffer Zetterstrand is my favorite game artist, but it would be unfair to label him a game artist. There are very few if any artists that work exclusively with videogames and art. Instead, videogames are one of many tools and sources that artists can use to create their works. Zetterstrand is interesting, because he was trained as a classic painter. He makes large oil canvases, but he starts by creating a 3D-model with help of software tools such as Maya. In the computer, he can mix and arrange the objects and experiment with different angels and lightning before he starts to paint on the canvas.
It all started in 2002, with the game Counter-Strike and a killing. During a play session, Zetterstrand was killed and found that he was floating outside the graphic in a virtual near-death experience. The effect fascinated him, and he started to paint the landscape in the game where the graphic ended in nothingness. He named this series of paintings Free-look Mode, which is a term used in 3D games to describe the choice of the player to move or fly in any direction in the game.

Kristoffer Zetterstrand. Painting from the series “Free Look Mode,” 2002. Oil on MDF. 41×49 cm. Courtesy the artist and Galleri Peter Bergman, Sweden.

After the Free-Look Mode series, Zetterstrand continued to explore the world of videogames, and started to include elements from art history mixed with early computer graphics. For example, in the painting Pointer (pictured above), we see a character who could been taken from a Kung Fu game from the eighties and a landscape that bears similarities to those of romantic painters such as Casper David Friedrich. When I first saw Zetterstrand’s painting I thought it looked like a paraphrase of Michelangelo’s The Creation of Adam on the Sistine Chapel ceiling. Zetterstrand says that he wasn’t aware of that resemblance until people mentioned it to him afterwards. Pointer could also be the hand we see on the screen when we click on an Internet link or are moving an object in a drawing program. The human hand in the painting could also symbolize the creation of virtual life. God created Adam and humankind, and they in turn created virtual characters in online worlds and videogames.

Kristoffer Zetterstrand. “Old school” shown at Bromma gymnasium, Stockholm. Glass mosaics. Commissioned by Stockholms konstråd / Stockholm Art Council 2007. Completed Spring 2008.

In the painting Pointer, you can see traces of pixel art, as is the case in many other of Zetterstrand’s works. The pixel is an essential part of the early computer graphic aesthetics, which was created with small squares in different colours. In game art you can find many artists working with pixel aesthetics from era of early computer graphics. It’s both a nostalgic approach and a reminiscence of 8-bit videogames played in childhood, like Super Mario, Space Invaders, and Donkey Kong. But it’s also a reaction against today’s hyper-realistic videogame graphics. When you create pixel art on a computer, it is not unlike how you create a mosaic. You use small pieces with different colors put together to create a pattern. In game art, artists often use the technique of creating mosaics that is at least 5000 years old. One well-known artist in the field goes by the name Space Invader, an alias for a French street artist that travels around the world putting up small mosaics on walls with characters from famous videogames like Space Invaders and Super Mario. Zetterstrand has also created mosaic works for different public locations. For instance, he was commissioned in 2008 to create Old School, a work consisting of seven large glass mosaics for Bromma High School in Sweden. In these mosaics were depictions of objects collected from old-school videogames.

Kristoffer Zetterstrand. “The game,” 2009. 228 x 200cm. Oil on canvas. Courtesy the artist.

In his latest work, Zetterstrand has launched into meta-art. In his paintings he includes traces of the process of painting and sometimes, of the painter himself. Zetterstrand’s The game, 2009, depicts an intersection of a landscape with different layers. It could be interpreted as an intersection of a model of a landscape, and also of an image of the process of creating a digital landscape, when designers are working with different layers as in Photoshop or 3D-programs. The landscape in the painting is also a mixture of 3D and 2D objects with more realistically-painted and pixeleted objects. The painting has many layers: it shows a model placed in a studio, but the windows in the background is not real, the view outside is made of paintings, and so on.
Zetterstrand’s interest in virtual landscape and videogames has also led to a collaboration with the Swedish indie game company that created Minecraft, a game designed by Markus Persson in which you build everything with help of different-colored blocks. Nineteen of Zetterstrand’s works were re-crafted and included in Minecraft’s latest gamepack. Virtual worlds and videogames have over the past few years proved to be a new and important art scene for artists. In Second Life, for example, artists have created art and exhibitions and artists as Joseph Delappe has used online games such as America’s Army and Medal of Honor to make performances and reach new audiences.  Zetterstrand describes the result of his collaborations on Minecraft as the “The Notch Effect.” After the release of the new gamepack that included his art, visits to his website increased from 400 per day to 13,500. So videogames can not only be used to create art, they can also be an important way to exhibit art and to reach new audiences.
So why is Kristeroffer Zetterstrand my favorite game artist? As I wrote in my first post, game art fascinates me because of its juxtaposition of high and low culture. Zetterstrand is classic painter, but he uses new techniques like 3D software programs to sculpt his work before he starts to paint, in this way mixing elements from art and videogame history in the same picture. There is also a blend of 2D and 3D objects, and of realistic painting with objects with visible pixels. He brings the best of two worlds–art and videogames–together, and he does so in new and exiting ways. And of course, he’s a really good painter, too.

Original Article Here

Whatever their living and studio situation, the goal of most artists is to have their work shown.

By Roslyn Bernstein

http://www.guernicamag.com/blog/3438/roslyn_bernstein_in_the_land_o/

———————————

Världens mest exponerade konstnär

If you’ve played the immensely popular sandbox-style game Minecraft, you might be familiar with Swedish painter Kristoffer Zetterstrand’s artwork without even realizing it. Zetterstrand has long been interested in the way traditional art like painting intersects with the 3-D landscapes generated by computers in games…  [Read more]

If you’ve played the immensely popular sandbox-style game Minecraft, you might be familiar with Swedish painter Kristoffer Zetterstrand’s artwork without even realizing it. Zetterstrand has long been interested in the way traditional art like painting intersects with the 3-D landscapes generated by computers in games; he once did a series of lansdcapes based on the views in Counter-Strike–but only the views the player could see when “dead” and lying on their back. In Minecraft, players can create paintings to hang on the walls of their houses. The randomly-selected images include the work of Zetterstrand, includingSkull on Fire and Pointer. (The selection also includes Caspar David Friedrich’s Wanderer above the Sea of Fog).

His oil-on-canvas paintings incorporate traditional oil painting techniques, resulting in realism, with flat, cartoonish images, and solid blocks of color that evoke the pixelated images of computer games. His work also speaks to the creation and generation of landscapes as understood and designed by the human mind, and imagines things like game worlds outside of the confines of a computer screen, as three-dimensional lands. The Gameillustrates this idea quite well, with the human figure considering the miniature landscape sprawling over his desk. This idea of creation and design inevitably recalls philosophical and religious debates, as is explored in Intelligent Design, which also showcases some of Zetterstrand’s black and white work. In both of these paintings, a human is considering an abstract idea by laying out his thoughts in front of himself, it seems, in the form of a series of images for him to consider. (I don’t know if this was what Zetterstrand was going for, but I know that’s how I think, and so that is the conclusion I naturally draw.) The human figures are separate from the images before them, but simultaneously linked to them on a deep level.

His work is meticulously detailed and he pays special attention to his use of color and style, often juxtaposing two seemingly opposite styles to achieve a startling effect. You can check out more of his work and information about his inspirations and work on his website.

Rolling Stone, February 2011, page 138

Among the outstanding contributors is the 38 year-old Kristoffer Zetterstrand, one of the most brilliant videogame artists on the scene. Mr Z made his debut in 2002 with a series of paintings inspired by Counter-Strike, and later developed a unique type of 8-bit Game Art

Det religiösa motivet kan vi även hitta i den svenska konstnären Kristoffer Zetterstrands målning ”Pointer” från 2008. Vi ser på bilden hur en stor hand kommer in från höger och pekar på en liten Kung Fu karaktär i mitten av målningen. En ganska kantig grafisk karaktär som verkar vara hämtad från ett dataspel från 80-talet. Zetterstrand har själv sagt att inte tänkte på Michelangelos berömda takmålning i Sixtinska kapellet när han skapade verket, den del av kapellets tak som visar hur Gud sträcker fram sitt finger och skapar Adam. En detalj som har parafraserats och parodierats på många olika sätt under historiens gång. Jag tänkte i alla fall på den parallellen, och jag tror även att många andra ser den likheten. Det finns även en parallell i målningen på ett högre plan. Gud skapade människan enligt Bibeln, men människan försökte sedan skapade egna avbilder, dels i konsten, men också genom virtuella karaktärer i t ex dataspel. I ”Pointer” kan vi spåra en sekularisering och popularisering av det kända motiv från kristendomens bildvärld. Vi säger inte längre att det är Gud som skapat människan och världen, utan istället är det vi själva som har förmågan att skapa virtuella karaktärer och världar. I dataspelen kan vi låstas att vi själva är gudar och bestämma vad som ska hända med våra karaktärer och världen de lever i.

By Christian Neeb

Original interview in german here

pixel-painting in Minecraft 

——————————————————————————————–

By Christian Neeb

Schachtelwelten

In der aktuellen Ausgabe von GEE stellen wir euch den schwedischen Künstler Kristoffer Zetterstrand vor, der aus klassischer Malerei, Retrografik und 3D-Perspektiven großartige Kunst-Remixe erstellt. Im Interview gibt er einen Einblick in seine Arbeit, Inspirationsquellen und seine Liebe zu Videospielen.

Wie kam es zu deiner Entscheidung, Malerei und Videospiel-Ästhetik zu vereinen?

Ich bin in Stockholm aufgewachsen, aber einige Jahre lang ist meine Familie quer über den Kontinent gereist. Ich habe eine Weile in Dänemark gelebt. Und in Frankreich, hauptsächlich in Paris. Ich war zwölf Jahre, als ich nach Paris kam. Die Stadt hat mich stark beeinflusst. Ich hatte schon immer gemalt und gezeichnet, aber dort nahm alles an Fahrt auf. Die Museen übten eine starke Anziehungskraft aus. Ich saß einfach dort und malte. Als Teenager begann ich auch, die frühen PC-Spiele wie „Wasteland“ und „King’s Quest“ zu spielen. Später erstellte ich sogar Pixel-Art für einen Spielentwickler, aber als ich mein Studium an einer Kunsthochschule begann, konzentrierte ich mich zunächst wieder auf die Malerei. Gegen Ende meiner Studienzeit in Madrid floß beides ineinander. Meine Tage bestanden zu gleichen Teilen aus Malerei im Prado Museum und „Half-Life“-Deathmatch-Partien im Internetcafé, und ich begann, mit Computer-Bildern in meinen Gemälden zu experimentieren.

Wieso ist Perspektive ein elementarer Bestandteil deiner Arbeit?

Ich war schon früh fasziniert von den Werken der italienischen Renaissance, besonders von Piero Della Francesca. Die Erfindung der linearen Perspektive während der Renaissance änderte die Bildwelt der westlichen Hemisphäre. Heute sind wir so an sie gewöhnt, dass wir sie als selbstverständlich erachten und beispielsweise unsere 3D-Software auf sie angewiesen ist. Ich interessiere mich außerdem dafür, wie die menschliche Vorstellungskraft Welten erschafft. Trotzdem habe ich nie explizit entschieden, dass die Frage nach Perspektive ein Teil meiner Arbeit sein soll. Da sie mich aber so fasziniert, komme ich immer wieder auf sie zurück. Mit dem pythargoräischen Verständnis von Mathematik, der Harmonie der Zahlen und den Fibonacci-Serien ist es ähnlich. Die Serie von Gemälden namens „Levels“ (2006) beispielsweise, in der Graham aus „King’s Quest“ dargestellt wird, wie er durch verschiedene Szenarien wandelt, jede Leinwand ein Level aus seinem Abenteuer, habe ich extrem methodisch mit dem Goldenen Schnitt komponiert.

In deinen Gemälden vermengen sich klassische Werke mit Bildkompositionen aus Retro-Spielen. Was ist der Grund für diesen Ansatz?

Der Mix entsteht aus dem Wunsch, verschiedenen bildlichen Elementen die gleiche Bedeutung zu verleihen und dabei ein Stück spielerische Freiheit in meinen Szenen zu erhalten. Ich mag es, einer 8-Bit-Blume den selben Respekt entgegen zu bringen wie einem Ausschnitt aus einem Ölgemälde von Bellini aus dem 15. Jahrhundert. Ich behandele sie in der gleichen Weise, indem ich die Bildelemente auf flache Oberflächen projiziere, obwohl sie einen dreidimensionalen Raum einnehmen. Indem ich die Flächigkeit von ausgelösten Bildelementen mit ihren Schatten im virtuellen Licht kontrastiere, wird ihre Flächigkeit vollkommen überspitzt. Zugleich erhält dabei aber auch der dreidimensionale Raum etwas unwirkliches.
Indem ich pixelige Elemente aus alten Spielen mit naturalistischen Kunstwerken kontrastiere, zum Beispiel Caspar David Friedrichs „Der Wanderer über dem Nebelmeer“ , kann ich eine neue Geschichte erzählen, in der ich mich nicht an die Konventionen einer bestimmten Realität halten muss. Das Resultat ist ein Bild, das seine eigene Realität hat, seine eigenen Regeln. Ich vergleiche das gerne mit einem Theaterstück, welches das Publikum in seinen Bann zieht. Und das obwohl man klar sehen kann, dass das Bühnenbild aus angemalten, billigen Holzlatten besteht.

In deiner Mischung aus Farbe und Pixeln wird der Künstler zum Teil des Kunstwerks und bleibt trotzdem Außenseiter und Beobachter. Was für ein Verhältnis hast du zu deinen Bildern?

Als Künstler übernehme ich bei meinen Gemälden sowohl die Rolle des Schöpfers als auch des Beobachters. In einigen von ihnen habe ich eine Figur integriert, die mit der Szenerie interagiert oder über sie sinniert, und die als ihr Schöpfer interpretiert werden könnte. Vielleicht ist sie ihr aber auch nur ausgeliefert. Da ich diese Figur ebenfalls als texturierte Fläche behandele verschwimmt die Grenze zwischen ihr und dem Rest der Szene. Ich mag den Gedanken, dass der Schöpfer, wenn man ihn so sehen will, in der Welt verankert ist, die er geschaffen hat.

In deinem Selbstporträt (siehe GEE 59), berührt dein Abbild ein Diorama, dass du geschaffen hast. Würdest du gerne Virtualität mit den Fingerspitzen berühren?

Das Gemälde heißt „Artist And Still Life“. In ihm habe ich mich selbst wie einen Künstler angezogen, komplett mit Kittel. Das mache ich im echten Leben nicht. Das Stilleben im Bild repräsentiert eine Welt, die vielleicht vollkommen im Geist des Künstlers besteht. Zugleich spielt er aber mit ihr im selben bildlichen Raum, in dem er selbst existiert. Ich würde sagen, dass es tatsächlich einen realen Wunsch repräsentiert. Auf eine Art habe ich mir diesen Wunsch aber schon erfüllt, denn als ich dieses Bild malte, habe ich diese virtuelle Welt mit meinen bloßen Händen berührt.

Wenn deine Bilder zum Spiel würden, welches Genre würde ihnen am besten zu Gesicht stehen?

Ich habe meine Gemälde bereits spielerisch verarbeitet. Beispielsweise in der „Counterstrike“-Map „(de_priory), in der ich mit Pierro Della Francescas Fresken gearbeitet habe. Ich wollte solche Maps eigentlich nur erstellen, um deren Werkzeuge zu erlernen und später eigene 3D-Welten zu erstellen. Aber ich konnte der Versuchung nicht widerstehen und musste einfach auch eigene Texturen in ihnen erstellen. Einige von ihnen basieren auf meinen Gemälden. Außerdem gibt es Pixel-Versionen einige meiner Gemälde in „Minecraft“. Das ist besonders witzig, denn viele meiner Bilder bestehen ja ohnehin zum Teil aus Old-School-Pixelgrafik. Jetzt sind sie wieder da, wo sie herkommen. Von Pixeln zum Gemälde zurück zu den Pixeln – und gemacht werden sie im Spiel aus Wolle und Holz. Wenn ich aber die Möglichkeit hätte tatsächlich gemalte Objekte in einem Spiel unterzubringen, wäre wahrscheinlich ein Adventure-Spiel meine erste Wahl. Wie „Grim Fandango“ – das wäre fantastisch.

Von Christian Neeb

Hände, die Spielgrafik berühren, Gameplay, das in die Wirklichkeit ragt: Der Schwede Kristoffer Zetterstrand vereint in seinen Gemälden Naturalismus, Dioramen-Kunst und Pixelgrafik und erschafft Schachtelwelten, die die Grenze zwischen zweiter und dritter Dimension verwischen. Der Mensch ist dabei Aussenstehender und teil seiner Schöpfungen zugleich. Eine Galerie mit Bildern vor Kristoffer Zetterstrand gibt es unter www.geemag.de

Read it online here [Swedish] (pages 32-37)

By Anders Rydell

Frutto della fantasia esplosiva del game designer svedese Markus “Notch” Persson, Minecraft è un videogame di costruzioni per adulti, un Lego procedurale che miscela pixel art e retrofuturismo. Introdotto in versione “alpha” nella primavera del 2009, Minecraft si è sviluppato rapidamente, grazie al supporto e all’entusiasmo di oltre due milioni di utenti. Con gli introiti ottenuti dalle vendite della versione in progress (!), Persson ha potuto fondare un studio, Mojang Specifications e ottimizzare codice e funzioni di un progetto nato come passatempo. Tra i suoi collaboratori spicca l’artista svedese Kristoffer Zetterstrand. Per chi non lo sapesse, Zeta ha debuttato nel 2002 con una serie di dipinti ispirati a Counter-Strike per poi sviluppare una peculiare Game Art a 8-bit. Nel 2010, il trentottenne artista ha avviato un’interessante collaborazione con Persson. Diciannove dei suoi splendidi dipinti videoludici sono stati digitalizzati e disseminati nel mondo di Minecraft. Zetterstrand ha inoltre offerto un quadro ad hoc (di cui potete vedere un’immagine), al vincitore di una competizione lanciata qualche mese fa. L’autore della migliore texture per Minecraft si portera’ a casa l’opera di Zeta. Un’iniziativa ricorsiva, auto-riflessiva e meta-referenziale, in cui il confine tra l”‘opera che ispira” e l’”opera ispirata” finiscono per confondersi, creando interessanti corto circuiti epistemologici.

Trained in classical traditional painting, Zetterstrand is inspired by the video games’ premise of offering a different world where anything is possible, yet it is in many ways an incomplete illusion prone to shattering. In Zetterstrand’s painting, The game, the gamer is depicted as real and outside the game, but in the nature of the painting he is ultimately unreal. In this way, Zetterstrand makes the viewer question his perceived realities.

Whole article here : http://www.gamescenes.org/

For the past year, Kristoffer Zetterstrand’s, one of the most original and fascinating artists experimenting with digital games and their aesthetics, has been collaborating with Mojang Specifications, the Swedish indie company behind the 2010 internet sensation Minecraft…”

Kristoffer Zetterstrand’s works take traditional painting and smash it head-first into things that aren’t traditional painting. Often, that means video games.

You can see some of his work in the gallery to your left, with classics like Way of the Exploding Fist and King’s Quest tossed into the same piece as fake dioramas of a golden age of painting.

Indeed, games form a big part of his art. Zetterstrand says that his juxtaposition of different art styles — when he says “the illusion is shattered and the underlying construction emerges” — is “like when there is a bug in a computer game”.

Minecraft fans may recognise some of his work; he’s the man behind the paintings available in the indie game.

I love you too, Geek-art

Other examples are the Swedish artist Kristoffer Zetterstrand who is trained as a traditional painter and creates paintings with a mash up of reference to art history and classic arcade games and in the process he tries to emulate the typical 8-bit feel in his paintings. Zetterstrand has also made several public mosaics where he makes pictures inspired by arcade games.

Om jag spenderar för lång tid i en dator-animerad värld drabbas jag ofta av yrsel, illamående. Samma slags obalanserade förvirring hamnar jag i av Kristoffer Zetterstrands datorspelsinspirerade konst. Men misstolka ej – det är ett härligt verklighetsmorfande han bjuder på i sina målningar där traditionellt landskapsmåleri möter ett slags arkadkonst av pixlighet. Glädjande nog har Konstcentrum engagerat Zetterstrand som konstnär för att, enligt enprocentsregeln, smycka nya Lillhagsbadet. Kristoffer Zetterstrand är en av landets mest spännande konstnärer i det unga gardet.

Efter att ha sjunkit in i hans fantastiska målningar, är det lite av en besvikelse att se hans mosaik på Lillhagsbadets väggar, mer framkallad av uppdragets begränsningar än Kristoffer Zetterstrands talang. Verket brer ut sig över alla fyra väggar i form av ett kakelmönster, där varje ruta blir ett slags avlång pixel, och det som träder fram är ett landskap med moln, vatten, kaktusar och pixliga solstrålar. Om man har tillbringat timmar framför gamla datorspel, i genrens oraffinerade gryning, känner man igen estetiken. Bilderna byggs upp av mindre rutor, och i den dåliga grafikens era var varje ruta fullt synbar. På så sätt för Zetterstrands konst tankarna till Georges Seurat och Paul Signac, men här i en utvecklad pointillism för en digitaliserad värld (pointillismen målade med punkter istället för att blanda ut färgen).

Även om jag tycker att Kristoffer Zetterstrand är mer spännande i sina målningar, har han fått flera uppdrag att skapa offentlig konst, bland annat sju stora mosaiker på Bromma gymnasium. I uppdragets begränsning på Lillhagsskolan såg han inte en hämmande effekt, berättar han, utan en utmaning, eftersom ”en begränsning tvingar en till att göra saker som man inte behärskar, och då kan man förvåna sig själv”.

Den uråldriga mosaikkonsten har fina anor, men har gått i stå konstnärligt sedan de historiska glansdagarna, något som en enstaka Ernst Billgren inte kan påverka. Men i den datorspelsinspirerade pixelkonsten finns det en naturlig utveckling för mosaiken, eftersom både bitmapgrafiken och mosaiken utgår från samma modell – små pusselbitar som bygger upp större bilder och mönster.

Mosaiken på Lillhagsbadets väggar började där hans konst brukar börja, i det tredimensionella skissprogrammet Maya som ger en myriad av möjligheter och vinklar att se verket ur. När han sedan börjar måla, låter han ändå inspiration och infall ge liv åt den sterila 3D-världen. I målningarna möter ett klassiskt måleri, stundtals nästan parodiskt klassiskt, främmande element i form av inkräktare från en digital värld. Surrealism uppstår i mötena, som när en hand (Guds finger som ger Adam liv i Michelangelos takfresk i Sixtinska kapellet?) möter en attackerande liten karategubbe, gravt pixlad. Ofta är det en bild som visar en människa som har skapat en värld som denna betraktar från ovan.

Han har också konstnärligt utforskat det som händer när spelaren dör i spelet ”Counter Strike”, där man likt en ande blir fri för en stund att undersöka tillvarons ramar och se mönstret i matrisen.

Zetterstrand är naturligtvis inte ensam om den digitala inspirationen – andra som kan nämnas är Milton Manetas sovande Super Mario och John Paul Bichard med flera – och de följer i Roy Lichtensteins fotspår, som förde in serietidningsestetiken i konsten.

Men Kristoffer Zetterstrand är inte en digital konstnär, vad nu det är. Han är en målare av rang, det är där han har sin hemvist.

En sak till: Mosaiken på Lillhagsbadet är inte den enda pixelkonsten i Gävle. Ni minns väl Bigert och Bergströms pixelpalm på Konstcentrum. Palmen hade passat in bra på badet, om den hade klarat av den klibbiga värmen.

Kristian Ekenberg

Originalartikeln finns Här

Gävle Dagblad 100826

Kristoffer Zetterstrand har gjort konstverket på det nyrenoverade Lillhagsbadet i kakel. På söndag är det invigning.

Hur gör man konst i ett bad?
När det nyrenoverade Lillhagsbadet invigs möter vatten land under sol, moln och regn på väggarna.

På söndag är det invigning med gratisbad och godisregn efter badets renovering och tillgänglighetsanpassning. Besökarna kommer då att mötas av målaren Kristoffer Zetterstrands landskap som löper runt simhallens alla fyra väggar.

– Jag ville utnyttja ljuset från fönstren, säger Kristoffer Zetterstrand och visar hur solen fortsätter att stråla in på väggarna i form av gula kakelplattor.
Han fick fria händer att utforma den konstnärliga utsmyckningen och bestämde sig för att måla med kaklet. Han är inspirerad av datorskärmens sätt att bygga upp bilder med pixlar, kvadrater i olika färger, även i sitt oljemåleri.
– Jag tycker att det är sympatiskt med en helhet som byggs upp av delar.
Med tanke på vad bassängen ska användas till vill han att hans bild ska uppfattas som lekfull och glädjefylld.
En procent av investeringen har gått till konstverket enligt kommunens regler. 15 miljoner kronor har badet kostat och skolgymnastiksalens omklädningsrum sju miljoner kronor. Numera går det att bada oavsett funktionsnedsättning och badet har fått en bastuavdelning och ett nytt omklädningsrum.
– Det känns väldigt bra, det känns väldigt roligt. Det är tio års kämpande som har gett resultat, säger Ulrika Jidåker i Lillhagsbadets ideella förening som driver badet.
Genom åren har det varit nedläggningshotat flera gånger och de senaste ett och ett halvt åren har det varit stängt på grund av rusten. Hösten ska de ägna åt att bygga upp verksamheten igen, men redan i dag är det klart att Fjärran Höjder-badets simundervisning flyttas dit under renoveringen i oktober.
På fredagar är det pappa-barn-bad och på söndagar familjebad. Såväl föreningar som privatpersoner kan hyra badet och flera föreningar är redan intresserade, berättar Ulrika Jidåker.

Anna Bagge

Originalartikeln finns Här

Konstperspektiv nr2 maj 2010

Kristoffer Zetterstrand:

Virtual Artifacts. Works 2002-2009

Biondi Books, 2009

Biondi Books är ett litet svenskt förlag som de senaste åren publicerat ett antal monografier över svenska konstnärer som Johan Svensson, Peter Köhler,Johan Löfgren och nu senast Kristoffer Zetterstrand. Det var i början av millenniumskiftet som Zetterstrand började intressera sig för

dataspelens virtuella världar. I en serie målningar med titeln “Free-look mode” utforskade han landskapen i dataspelet Counter-strike. Zetterstrand fastnade nu inte i dataspelens bildvärld, utan fortsatte att utveckla sitt måleri till en spännande och visuell bildväv som rör sig obehindrat

mellan det digitala och analoga, mellan det virtuella och det verkliga. Ett måleri där konsthistoriska referenser sammanstrålar med samtidens digitala ikonografi. Zetterstrand är i grunden en klassisk

skolad oljemålare, men innan han sätter penseln mot duken har han i sin dator noga byggt upp bilden i ett 3D-program där har möjlighet att vrida och vända på motivet tills han finner den rätta “kameravinkeln”. Målningen “The Game” från 2009 som finns med i boken tog till exempel tre månader att skulptera fram i datorn innan Zetterstrand hittade den rätta komposition. Målningen är ganska typisk för Zetterstrand. Den visar en modell av ett landskap i genomskärning som står i centrum av ett rum som mest verkar vara en kuliss. Det är ett landskap som inte riktigt verkar kunna bestämma sig om det ska vara en traditionell målning eller en 3D digital bild. Det är ett konstverk som undersöker bildens uppbyggnad och som visar sig att det finns många likheter mellan hur man

skapar en klassisk oljemålning och en 3D-bild i en dator. l bägge fallen arbetar man till exempel med olika lager ovanpå varandra, innan man lägger på ljus och skuggor. Virtual Artifacts är därför ett passande namn på en bok om en konstnär som behärskar både den verkliga och den virtuella bildvärlden och som dessutom lyckas sammanföra dem på nya spännande nivåer.

MATHIAS JANSSON

03/24/2010

This conversation with Swedish artist Kristoffer Zetterstrand, a classicaly trained painter, mixing art history with elements and techniques from videogames, took place via email in November 2009.

GameScenes: In 2002, Swedish gallery ALP/Peter Bergman presented “Free-look Mode”, a series of paintings inspired by Counter-Strike. Was this the first time you used computer games in your works?

Kristoffer Zetterstrand: Yes, It was the first time I made paintings using computer games as an inspiration. I had been influenced earlier on by their aesthetics and design, but never used them in such explicit way. The moment I realized I had to paint scenes based on Counter-Strike was when once I got killed in the game, and suddenly found myself partly outside the graphics, being able to see both the realistic 3D world I was bound to a second ago, as well as the black void outside the game, the graphic card’s rendering of nothingness. I had some sort of an epiphany… It was very beautiful, and I felt the urge to paint it.

GameScenes: What is the rationale behind “Free-look mode”?

Kristoffer Zetterstrand: Counter-Strike is a online team-based game, you have to wait until either team wins and the round restarts if you get killed in the game, and “Free-look Mode” in the game was simply an option to allow the users to keep following the ongoing action (although you were basically dead) by flying freely through the game map, unhindered by whether there were created graphics there or not. Flying through these environments of part realistic landscapes, part abstract void, I found that this was a very interesting re-interpretation of he classical notion of the spirit world; the dead being able to see the still living, but unable to communicate with them, and at the same time seeing through the logical construction of the world… You were also able to chat with the other dead players, and comment on the progress of the game. The images created by the game were also interesting in their unintended abstract qualities, by their mix between convincing realism and ultimate flatness, and I spent a long time trying to get the perfect screenshots. This sometimes meant I tried to get killed as quickly as possible so I could have time to get good shots. I remember getting kicked out of a few servers, because the other players thought I was weird.

GameScenes: In your paintings you often mix references from art history and videogames from the 1980s. What is you relationship to pixel art, and pixels, in general?

Kristoffer Zetterstrand: I find that in early computer graphics, where the creators only had a few colours and a limited resolution to work with, they had to be very creative, using colour and form in innovative ways – and they often produced stunning results. I also like the very idea of the pixel, presented in a sense as the smallest “image part” but still being visibly an object, a rectangle. In my images I like to enlarge these pixels, and to give them a part to play in another context. For example to move them from 2D to 3D, and exaggerate their flatness by having them cast shadows. I also like to experiment with different types of realism and painting styles in my work, treating the different image elements like actors on a stage, each with their own personality.

GameScenes: Is there any resemblance between videogames and art history?

Kristoffer Zetterstrand: Yes, of course. The game designers are not starting from a blank slate. They are just like any artist, consciously or not affected by the inherited imagery and conventions from art history, be it via advertising, movies or whatever. They are also by necessity using our common clichés, in order to tell the story. Many times however, I find fresh ideas and surprising image solutions in computer games, not as easily found in the more tradition-bound art world.

GameScenes: Many of your paintings could be described as “meta-art”. Consider, for instance, the impressive diorama titled “The Game”. Can you tell me something about the process of creating a game-based painting or a diorama?

Kristoffer Zetterstrand: I am interested in how structures mix and create new forms and meanings, and a painting in itself is just that, a combination of layers and textures that form a new whole. Also, since I trained in a classical painting tradition from the start, I have some experience in the technical aspects of ‘building’ a painting by using underpaintings, transparent paint layers and such. I try to use these techniques and sometimes to exaggerate them so that the makeup of the the painting become very visible in the finished result. In a way, I also work much like a game designer in the construction of the scenes. For some years, my process consists in sculpting all my scenes in 3D in the computer before I paint them, creating a kind of “virtual still lifes”. This means that during the whole process of sketching, given the methods of sculpting in 3D, I am very aware of the logical construction and “physicality” of the whole scene, from the inside and out. I can rotate the scene, and move my “actors” around and rearrange the lighting. The virtual camera used to render the final scene can also be moved and changed throughout the process, enabling me to try out an indefinite number of points of view. I often have rendered hundreds of candidate images for the scene before choosing the right one. It takes a lot of time. For example, the painting you mentioned, “The game”, took me three months to virtually sculpt using Maya before I decided I had a motif to use for painting.

GameScenes: How do you see the relationship between the artist and the game designer, the canvas and the screen?

Kristoffer Zetterstrand: In order not to break the ilusion in a game, the game designer needs to stay out of the picture, but I sometimes find the traces of the creation of the game to be an interesting addition to the experience, like in a Brechtian Verfremdung effect. Encountering bugs in a game is an example of such a moment, when your immersion in the game is shattered, and instead of being scared of the monster, you laugh at it being stuck halfway through the ceiling. The imperfections remind us of the creator, the artist or the game designer, and  sometimes brings us closer to the intentions of the artwork. The hand in “Pointer” was meant as a hand belonging to another realm of realism than that of the karate fighter, and the background (from Caspar David Friedrich) yet another. But I never thought of Michelangelo’s painting as I did the picture, believe it or not. It was afterwards, when someone pointed it out, that I saw the obvious connection. So in a way, I had a bug in my painting.

GameScenes: In Sweden you are a successful artist. Do you think you would have the same success if you only worked with digital media, making for example artistic videogames, and not figurative paintings?Kristoffer Zetterstrand: I have no idea. I actually worked a little with computer game graphics in the early 90′s, And I made a map for Counter-Strike (called de_priory) a couple of years ago as a way to teach myself the tools to make 3D worlds. I downloaded the free apps used to make Counter-Strike, like Worldcraft and Terragen, and also ended up creating over 200 custom textures for the game. In the end, by learning these tools I found a new way of sketching scenes to use in my paintings. I have now gone over to Maya as my 3D sketching tool, but the idea is still the same. I am still fascinated by the techniques of game creation, and I believe that I could have worked in the game design business, had I not found myself all too captured by painting.

GameScenes: How would you describe the attitude to Game Art in Sweden today?

Kristoffer Zetterstrand: I have actually never considered myself to be making “Game Art”, but I guess my influences from games, as well as the tools I’m using could sometimes include my work in that category. I think that the last few years have seen an increased media interest in gaming in general, with game reviews in major newspapers and e-sport on television. In 2002 there were very little talk of Game Art, and of course it has gotten more respect since then, but it is still in its infancy.

GameScenes: What’s your personal relationship to computer games? Do you have time to play these days?

Kristoffer Zetterstrand: Actually, the last year I have played quite little because of too much work. But recently after my last solo show, I have found some time to play a few games that I never got to finish earlier. So I just played through Fallout 3, and I’m going to finish Bioshock now.  I am looking forward to the next episode of Half-Life 2.

Text by Mathias Jansson.

Ibz

Zetterstrand, Kristoffer.
Virtual Artifacts. works 2002-2009.

Text av Håkan Nilsson. Biondi Books. 56s. iii. Häftad.
Ibz Zetterstrand, Kristoffer
BN 5005053-39, 694123
101-04-143, plastad-101-04-144, förl.band
____________________________________________________

Sedan Kristoffer Zetterstrand hade sin debututställning år 2002 har han fortsatt sitt konstnärliga arbete med att i måleri översätta och kombinera illusioner av rumsligheter och skeenden. Stilen är sammanhållen, varje verk strikt planerat, och innehåller flera olika metanivåer. Realism varvas med superrealism och surrealism. Referenser till dataspel och programmering spelar stor roll, och referenser till konsthistoria likaså. Allt krockas och korsbefruktas med varandra, men det mesta är baserat på virtuella stilleben och dataspelsscenografier som skulpterats i 3-D program, innan de når fram till duken. Zetterstrand har mött framgång med sitt måleri. 2008 erhöll han IASPIS stipendium och den senaste soloutställningen ägde rum i höst. Boken innehåller ett 50-tal reproduktioner, inklusive detaljbilder, introducerade av en kort text på engelska av Håkan Nilsson. Tilltalet är tydligt och pedagogiskt, texten okomplicerad och skriven på god engelska. Samtliga bilder presenteras med titel, mått och material. Någon övrig information om konstnär och/eller verk ingår inte.

-Helén Vigil

Läs numret här (PDF)

Virtual artifacts noticed @
http://www.itsnicethat.com/articles/2277-things

ALP/Peter Bergman: Kristoffer Zetterstrand

(22/10-21/11)

Kristoffer Zetterstrands debut hos ALP/Peter Bergman 2002 var egentligen smått sensationell, vilket framgått först under de senaste åren.  På den tiden var det säregna landskapsbilder som gällde, miljöer som Zetterstrand skapat genom att delvis manipulera, delvis utnyttja, dataspelet Counterstrikes bild av arkitektur och  landskap. Här och var –  där skärmbilden frusits – försvann verkligheten ut i ett monokromt töcken. Eller också lät Zetterstrand oss betrakta världen ur s.k. free look mode, det tillstånd spelaren hamnar i när ens rollfigur dödats, möjligtvis ett slags den digitala världens motsvarighet till Dantes limbo.

Inte underligt att Zetterstrands verk helhjärtat kom att omfattas av alla IT-nördar med ett gryende konstintresse, och man kan anta att en försvarlig del av dem idag sitter med  Zetterstrandmålningar ovanför Zanussi-soffan. På senare år har emellertid Zetterstrand utvecklat sin teknik så långt att det blivit relevant att tala om en sammanhängande arbetsprocess, som också innefattar ett nytt sätt att se på världen och konsthistorien.
Hans målningar har börjat invaderas av figurer och symboler från äldre konst, men inte via samma klipp-och-klistra-teknik som många andra samtida målare använder för att öppna sina verk mot andra bildverkligheter. Zetterstrand skrider i stället till verket som en skulptör eller scenograf: han bygger med hjälp av datorn tredimensionella rum i modellform, som han sedan målar av.

Samtidskonstens s.k. appropriering av äldre eller populärkulturella bildvärldar har för det mesta varit den yttre manifestationen av en estetik som byggt på idén om att de konsthistoriskt
betingade värdehierarkierna rasat samman. Därigenom uppkommer tillståndet i vilket alla bilder är lika mycket värda, och ingen konstart eller kulturell uttrycksform kan per automatik
tillmätas ett högre värde än någon annan. I början av Kristoffer Zetterstrands karriär kunde det se ut som om han var på väg att formulera en egen kommentar till denna estetiska utsaga, men nuförtiden är frågan om han ens bryr sig. I hans nya utställning hittar vi referenser till såväl Caspar David Friedrich, konkretismen, medeltida kyrkomåleri, superrealistiskt 70-tal och digital pixelgrafik. Allt presenterat på samma måleriska scengolv, utan att någon av aktörerna tilldelats huvudrollen.

Zetterstrand blandar och ger ur sin legolåda av bildinfluenser, och experimenterar fram verkligheter som kan betraktas från olika synvinklar samtidigt. Ibland är resan inom en och samma bild hisnande, som när han låter förgrunden breda ut sig som en kompakt, monokrom yta (Clement Greenberg hade nickat gillande) medan han i bakgrunden öppnar en tvättäkta, illusorisk rokokohimmel med ulliga moln. Andra gånger upplöser sig delar av bilden eller detaljer i bildrummet i lågupplöst pixelgrafik med närhet till den abstrakta konsten. Men allra mest hänger han sig åt ett måleri som bor granne
med scenografin. Ibland går han till och med så långt som till att avbilda det scenrum inuti vilken konstnären själv befinner sig när han skapar sin måleriska scenografi.
En slags måleriets ryska gummor, helt enkelt. Illusionen punkteras, eller – om man vill vara radikal i sitt resonemang – illusionen är inte en- utan flerfaldig. Ett lika avspänt som naturligt
förhållningssätt till begreppet realism.

Kristoffer Zetterstrand är genuint skicklig i både sitt handlag med konsthistoriska referenser och sin förmåga att vända och vrida på perspektiven så att vi ofta upptäcker att avläsningsprocessen bryts genom att flera olika perspektiv samexisterar i bilden. Sådana övningar ägnade han sig även åt tidigare, men kanske med större fokus på tekniken. Nu har han inte längre något at bevisa på den punkten, vilket öppnar för nya möjligheter. Hans nya målningar har också en mörkare stämning än de tidigare verken, det tycks som om vi och figurerna som befolkar Zetterstrands bildrum verkligen lever i de yttersta dagarna. Det adderar en ny och spännande dimension till ett konstnärskap som redan känns ovanligt
gediget.

Adress: Torsgatan 41

2009-11-12 Anders Olofsson

Originalartikeln finns här

Caspar David Friedrich, Dalí Dalí, Kristina Jansson, Kristoffer Zetterstrand

I Panelen: Håkan Nilsson, Sinziana Ravini, Anders Olofsson, Susanna Slöör

Ljudupptagningarna går att höra på Open Critics hemsida

Kristoffer Zetterstrand, “Scenes From the Void”, ALP / Peter Bergman, Stockholm, 22/10 – 21/11 2009
Text: Leif Mattsson

Originalartikeln finns här

Kristoffer Zetterstrand

ALP/Peter Bergman, Torsgatan 41t o m 21 november.

Bok: Håkan Nilsson, Virtual Artifacts. Biondi books, 2009

”Du måste hjälpa mig att leta! Min syster är försvunnen! Vi skulle ut och leka och nu är hon inte här. Jämt så är hon borta, alltid får man leta, här och där och upp och ner och under över allt.”

Så inleder Sven Nordqvist sin Augustprisbelönade sagobok Var är min syster? Ledsagade av den sökande brodern tas vi med på en svindlande färd i jakten på den försvunna systern.

Att kliva in i Kristoffer Zetterstrands utställning Scenes from the void som just nu pågår på ALP/Peter Bergman påminner om att öppna Nordqvists bok. I tio målningar undersöker han frågor som kretsar kring vad det innebär att vara betraktad eller betrakta, vara under kontroll eller kontrollera, att delta eller stå utanför.

Genom att hämta motiv från olika bildvärldar som konsthistorien, dataspel, anatomiska uppslagsverk och det privata fotoalbumet och sammanföra dem på det sätt som han gör, framstår till synes ologiska möten som fullständigt självklara. Och genom att använda sig av olika måleritekniker i samma målning, här blandas tusch med såväl olja som tempera, visar Zetterstrand på en ödmjukhet inför bildelementens ursprung.

Att blanda symboler handlar alltså inte om att ifrågasätta deras betydelse eller stjäla deras egenskaper, utan att utvidga deras referenssystem. Ett dinosaurieskelett från de naturhistoriska pop up-böckernas värld som alltid framställts i tusch vill såklart fortsätta att vara det, liksom bergen från dataspelet självklart återges uppbyggda av pixlar. Något annat vore att utplåna deras ursprung. Däremot låter de sig gärna mötas i ett romantiskt kvällssken. På så sätt illustrerar verken måleriets möjligheter. Som Håkan Nilsson uttrycker det i boken Virtual Artifacts, publicerad i samband med utställningen, handlar det inte om att begränsa utan snarare utvidga vad måleri kan betyda idag.

En viktig del av verken är dess tillkomstprocess. Med hjälp av 3D-programmet Maya bygger Zetterstrand upp världar i datorn som därefter fungerar som förlagor till målningarna. Eftersom det går så mycket snabbare än att bygga en modell för hand är det en praktisk metod. Samtidigt gör den någonting med verken som är avgörande för tolkningen av dem. Bakom varje målning, som endast rymmer en liten del av modellen, existerar nämligen en hel värld. Och den världen har endast Zetterstrand tillgång till.

Liksom Nordqvist ibland låter oss skymta den försvunna systern, ger Zetterstrand betraktaren glimtar av hans värld. Både i The void och Construction site syns skuggan av någonting utanför bildduken. Men hur mycket vi än söker – här och där och upp och ner och under över allt – är det bara Zetterstrand som vet vad som utspelar sig i utrymmet mellan verken. Liksom fotografiska snapshots utgör målningarna på så sätt tillfälliga inblickar i en större värld.

Anna Orrghen

Originalartikeln finns här