DAGENS NYHETER 2002-05-18
av Håkan Nilsson

Bilder av döden och intet

Det mycket populära datorspelet "Counter-Strike" blir utgångspunkt för Kristoffer Zetterstrands bilder. Håkan Nisson har sett en utställning med en osalig andes ögon.

Konst Kristoffer Zetterstrand Free-look Mode ALP galleri Peter Bergman

 

När internet var något som folk började tala om men som få hade tillgång till sades det en hel del konstiga saker. Det användes som projektionsyta för för allehanda teoretiska spörsmål, där en vanligt återkommande fråga var hur vi kommer att leva våra liv där, snarare än i den fysiskt begränsade och uttjatade verkligheten. Möjligheterna tycktes obegränsade. Men även farhågorna. Vad skulle hända med identitetsbegreppet? Och vad, framför allt, skulle hända med alla dessa studenter som spelade MUD:s (Multi User Dungeons), ett slags textbaserade rollspel som i princip kunde hålla på i oändlighet. Vad skulle ske när en rollkaraktär dog? Åratal av investerad tid och uppövade skickligheter för evigt bortkastade, skulle inte detta lämna outplånliga spår? Kanske gjorde det det. Märkligt nog finns det få spår kvar av denna diskussion nu för tiden: i en tid då den skulle kunna vara mer relevant än då. Spel över nätet engagerar inte längre ett fåtal studenter på ett amerikanskt universitet, utan miljontals människor över hela världen varje dag. Många kan pågå under lång tid och där uppstår karaktärer som borde engagera vilken sociolog som helst med självaktning. Andra bygger på snabb problemlösning, individuellt eller i grupp. Kristoffer Zetterstrands målningar utgår från spelet "Counter-strike" där spelarna skall lösa uppgifter kollektivt. Fast Zetterstrand har inte intresserat sig för själva spelet, här finns inga "action shots" och inga spelfigurer är synliga. Zetterstrand målar av vad som händer när spelet är över för den egna karaktären men ändå fortsätter för de andra spelarna. I detta fall hamnar spelaren i "free look mode", det vill säga ges möjlighet att följa spelets utveckling utan att själv kunna påverka det.

Spelbanans "fysiska"begränsningar upphör då också att gälla, och användaren kan lätt glida genom väggar, även utom själva spelplanen. Det är en utställning med många intressanta konceptuella nivåer. När spelets grafik tas in i måleriets värld påminner bildernas fyrkantiga pixlar snarare om tidig abstraherande modernism än om realism, och vissa ensliga källarmiljöer om Hopper. Här finns också olika metaperspektiv på förhållandet mellan verklighet och föreställningsvärld: speltillverkarna har exempelvis i en "italiensk" miljö låtit klippa in en målning av Leonardo da Vinci, som re-representeras i Zetterstrands måleri.

Mest intressanta är de målningar som visar det som finns "bakom" spelplanens kulisser. Utanför den värld som spelaren kan röra sig finns ett intet, representerat av svarta geometriska former. Världen är med andra ord det som är definierat, bakom finns ingenting, vilket får mig att tänka på såväl upptäckartidens kartografi som den gamla dikotomin mellan kaos och kosmos. I den spelvärld där Zetterstrand rör sig skapas med andra ord fysiska begränsningar som upphävs när döden separerar kropp och själ. De kvarvarande karaktärerna åtföljs av osaliga andar som kan återfödas när uppdraget har lyckats (eller misslyckats). Zetterstrands målningar visar på föreställningar om såväl död som intet i dataåldern, där döden är att kunna se utan att delta.

Håkan Nilsson

-------------------------------------------------------------------------------------------

Extract in english:

"Images of death and nothingness

Kristoffer Zetterstrand's paintings are based on the game 'counter-strike' where the players are to solve tasks collectively. But Zetterstrand has not focused on the game itself, here are no 'action shots' and no players are visible. Zetterstrand paints what happens when the game is over for the own character but continues for the other players. In this case, the player enters 'free-look mode', that is he is given the opportunity to follow the development of the game without being able to influence it.

The 'physical' limitations of the game environment are then lifted, and the user can easily slide through walls, and even beyond the game-map itself. It is an exhibition with many interesting conceptual levels. When the game graphics enter the world of painting, the square pixels of the images are more reminiscent of early abstract modernism than of realism, and certain lonely cellar environments brings to mind Hopper. Here's also various meta-perspectives on the relationship between reality and imagination: for instance, in an italian environment, the game developers has reproduced a painting by Leonardo da Vinci, which is then re-represented in Zetterstrand's painting.

The most interesting paintings are those that show what is 'beyond' the side-scenes of the game map. Outside of the world in which the player can move is a 'nothingness', represented by black geometric forms. In other words, the world is what is defined, beyond which is nothing, which reminds me of the chartography of the age of discoveries as well as the old dichotomy between chaos and cosmos. In the game world which Zetterstrand inhabits, there are, in other words, physical limitations created which are then abolished as death separates body and soul. The remaining characters are being followed by restless spirits which can be reborn when the mission has succeeded (or failed). Zetterstrand's paintings point to conceptions of both death and nothingness in the computer age, where death is being able to see but not participate."

 

Main Page