What hides behind pictures on the walls in different games: easter eggs, side stories, a door to another world? Let’s see.
How often do you encounter little pretty pictures on the walls when playing games? Do you even pay attention to them? If you are a type of a gamer who likes to rush through the levels then probably not, – and that’s ok! In our team, however, there’re some real nerdy detectives who enjoy examining every tiniest detail and spending hours in a location that normally takes 30-40 minutes to play through. So, what have we dug up?
Decoration
Let’s start with the simplest discovery: however obvious or boring it might be, sometimes pictures on the walls don’t mean anything in particular. That might drive conspiracy fans crazy, but hey, not everything in a game should be an easter egg, okay? Those pictures on the wall might have been put there just for the sake of the setting to add the interior credibility and detail. Is a player going through a gallery? Well, galleries MUST have some pictures on the walls, even after a large art heist. Are you making a kids’ room? Children like to draw! Is it an office of a psychotherapist? Private doctors usually decorate their offices with landscapes or other peaceful art to create a relaxing atmosphere for the clients. You can’t avoid those details if you want your location dressing to support the story of the game.
Even in F.E.A.R. 2: Project Origin, there’s a place for some cuteness. Craft projects on the walls of the grim hospital mark the previous presence of children:
Feelings
Now, on to more specific cases. Some art not only works as a background but also adds to certain feelings that the players are supposed to experience during the game. Cute childish drawings warm your heart, sublime royal portraiture adds to the grandeur, horrific illustrations bring uneasiness. The latter case is widely used in horror games – Amnesia, Layers of Fear, Silent Hill. In Amnesia Dark Descend, for example, the Portrait of Alexander of Brennenburg, a sadistic owner of the castle, changes depending on your level of sanity and takes a dreadful distorted form if the level drops. The same happens to other pictures.
In Amnesia: A Machine for Pigs, the walls of the mansion are decorated with unsettling art, too. Take a look:
Paintings in Nier also slightly change when you pass by them:
These grim paintings can be found in the Silent Hill series:
What’s interesting, one of the Silent Hill 3 paintings called “Flame Purifies All” has a special role. It must be interpreted literally and burned in order to follow the plot of the game. That’s already a gameplay element – and we’ll talk about it later.
Side Story
Pay closer attention to the walls and sometimes you will find out more about the game world or its characters. If every game offered you a 50-pages booklet that described the history of its universe, that would be probably quite boring, at least for some players. Why spending time and effort on writing a story guide if your audience is not going to read it? After all, the games are meant to be played, not read about. It’d be a much better idea to inject the history part by part – through tape records, notes, letters, side quests, and, of course, pictures. Surely, such elements are usually unnecessary in terms of gameplay – the ending will not change if you haven’t found a letter or two, – but they make the overall gaming experience immersive and full.
Portal 2 is a great example of that: the drawings on the wall left by Doug Rattmann gradually tell the player about his life and the events that happened at Aperture Science. Pure storytelling in action.
The graffiti below depicts the development of GLaDOS, GLaDOS killing the staff, and Chell destructing GLaDOS:
Gameplay
If you miss this type of artwork, your walkthrough might be seriously compromised. Different pictures can be part of a puzzle containing a code to a secret door, a hint at what will happen next to get you prepared, or a direct goal of your quest. Remember the painting in SIlent Hill 3? In The Legend of Zelda: A Link Between Worlds, for example, Link has to find and rescue Zelda and descendants of the Seven Sages trapped in paintings by Yuga, an evil sorcerer. Turning into a painting is also one of the game mechanics which helps Link solve various puzzles.
In Men of Medan, marine artworks trigger some visions that warn the player about possible futures which may or may not occur depending on the choices made.
In Castlevania: Portrait of Ruin, paintings found in the castle are used as portals to different locations. The same can be found in Super Mario 64 and Dark Souls where the Painted World of Ariamis is hidden behind a painting in a chapel.
Paintings are also a perfect cover for bonus items and secrets. For example, in Wolfenstein: The Old Blood, you can find two secret items in a room behind the portrait of King Otto in the library (though it will require a key which can also be found in the library under another painting).
What lesson have we learned? Do your homework and look at the walls!
Bonus
Let’s look at some other games where we can find paintings or reference to works of art.
If you played Assassin’s Creed 2, you probably know that there’s a possibility to visit art merchants and purchase famous paintings including works by Leonardo da Vinci, Sandro Botticelli, Titian, and others. The stock is finite but quite large. Your collection can be then viewed in Villa Auditore with little notes about each painting.
You can also decorate your houses in Sims and Minecraft. The latter features paintings by Kristoffer Zetterstrand who adapted different images and classic paintings to the pixelated style of the game. Some of them refer to other games like Grim Fandango.
Connoisseurs of Impressionism can find something familiar in BioShock Infinite when walking along the streets in Paris. Not only can you meet a bunch of sidewalk artists there, but there’s also something peculiar about common folk sitting in cafes. Some of the scenes, if examined closely, can strongly remind of works by Édouard Manet and Paul Cézanne. To be honest, many Paris settings in Bioshock look like they’ve stepped off the canvas of a talented impressionist, however, these scenes literally did.
Some works by famous Romantic painters find their reflection in another game, Bloodborne. The sinister and sublime world of Bloodborne feels to be heavily inspired by the eerie art of Caspar David Friedrich and Zdzisław Beksiński. There’s an insightful kotaku article by Andreas Inderwildi that provides an in-depth analysis of this topic. Check it out here.
In the second part of the interview series “The digital canvas,” we meet artist Kristoffer Zetterstrand who talks about how he uses a 3D program to sketch out his motifs. He can create hundreds of different sketches on the computer where he tries out different lighting, angles, and compositions, but in the end, it is only the brush and the canvas he chooses to realize his idea.
The Summoner, 70x80cm, Kristoffer Zetterstrand (2014)
When you played the video game Counterstrike around 2002, you discovered a new group of motifs in the digital world. But why did you make oil paintings of these motifs and not digital works? Does something special happen when you transfer a digital image to a canvas?
For me, the physical material of the painting is central to what I’m doing. A digital screen or print can show an interesting image, but when I work myself, the actual painting process is the absolutely most important. I think of it as translating an image into a painting. Painting is something unique, different from everything else in the world.
Can you tell us a little bit about your working process? You build up your paintings in 3D on the computer before transferring them to a canvas. How do you compose the image and how do you then choose which motif you will paint?
When I’m going to start a new sketch for a painting, I usually start with an empty space in my 3D program, which I then start building a scene in. Sometimes I recreate a scene room from an older painting to have something to start from. Right now, for example, I’m building the landscape and cave from Bellini’s “St. Francis in the desert”. I can then turn these scenes around and the sketch work consists of placing figures as actors in the scenes, experimenting with lighting, and trying out different compositions. I build the architecture, sculpt the landscape in the background, set up and test the parameters for cloud density, sunlight strength, etc. The whole time during the process, I render test images, change, and improvise in this way towards a motif. Often, I have made hundreds of motifs before I find one that I want to translate into a painting.
Since your paintings are basically 3D models, have you ever considered making virtual 3D paintings of them?
It feels a little like my sketches are already virtual 3D paintings, and in that case, I have made a lot – but I have rarely shown them. I think more of them as places where I have taken my motif – which makes it feel strange to present them as standalone works. A little like showing a still life at an exhibition instead of the painting of the still life. But sometimes I open an old file to take a walk in a landscape I haven’t been to in a while. It is possible that I will show my virtual scenes in some way in the future. Maybe in VR?
What is it that you want to explore in your paintings? You reuse part of art history, but also work on a meta-level and depict people who are building models or highlighting the transition between the digital and the painted, which reminds a lot of your own working process?
I rarely have a completely clear picture of how the motif will look when I start sketching – but during the process, something that I feel strongly about eventually crystallizes. When I look back at a series of paintings retrospectively, I can see that I had some kind of coherent idea or motif interest during that period, and some themes have been recurring for many years, including those you mention.
Often, I try to find a tension in the images where something very fundamental to humanity is staged. Creating, building, observing, presenting, asserting, etc. – different wills and actions that are fundamental but that easily become problematic. A recurring feature of this is failure, the bug, the deficiency, and the mood that arises when a facade crumbles and an underlying structure is revealed, either physically or mentally. In a video game, for example, you can be completely “in” the game, and it has for a moment become your entire world, but then the game crashes, a wall glitches and disappears, or the monster that chases you gets stuck in a cigarette pack on the street – and you are immediately thrown out of the illusion – but you can suddenly see and appreciate the construction, despite its flaws, as in a Brechtian “alienation.” You then also have a kind of contact with the creator of the work/game/painting. I constantly return to this relationship in my paintings – it can be motifs with people creating something, and what they “do” populate the scene with the same self-evidentness as the creator themselves.
You have also become known outside of the art circles, among other things, for creating digital copies of your work for the video game Minecraft. It is quite an exciting process to first build an image on your computer, transfer it to the canvas, and then digitize it and place it in a video game. Have you thought about what that journey does to the experience of the artwork, if the context changes the meaning? It was a similar event when your post on Reddit became viral, when a photo became a painting that became a digital photo, etc.
“Yes, especially the paintings I made for Minecraft got an extra turn in the carousel because many of the motifs were paintings that originally represented pixel graphics. I sometimes think about how context changes meaning, but I’m not sure I’ve come to anything sensible. I try different approaches and contexts and see what happens. The Reddit painting (Somebody’s mom) was an example of this, where I tried to see if I could create a meme through painting. After it was picked up by, among others, the Washington Post and the BBC and spread around the world with millions of viewers as a result, I can safely say that it exceeded expectations. But things that spin around the internet are difficult to oversee, and even though it’s interesting to do these experiments, they feel far from the central thing I’m doing. I would like to have control over the playing field where I can allow myself to not have control.
Freedom to improvise can only be had if you also have rules, and I enjoy having a painting with four corners.”
Den digitala duken: Intervju med Kristoffer Zetterstrand
I den andra delen av intervjuserien “Den digitala duken” träffar vi konstnären Kristoffer Zetterstrand som berättar om hur han använder ett 3D-program för att skissa fram sina motiv. Han kan skapa hundratal olika skisser i datorn där han prova sig fram med olika ljussättningar, vinklar och kompositioner, men i slutändan är det ända penseln och duken han väljer för att förverkliga sin idé.
När du kring 2002 spelade dataspelet Counterstrike så upptäckte du en ny motivkrets i den digitala världen. Men varför blev de oljemålningar av motiven och inte digitala verk? Händer det något speciellt när man överför en digital bild till en duk?
För mig är det fysiska materialet i måleriet centralt för det jag håller på med. En digital skärm eller print kan visa en intressant bild, men när jag själv arbetar så är själva måleridelen av processen det absolut viktigaste. Jag tänker på det som att jag översätter en bild till måleri. Måleri är något unikt, annorlunda än allt annat i världen.
Kan du berätta lite om din arbetsprocess? Du bygger upp dina tavlor i 3D i datorn innan du överför dem till en duk. Hur komponerar du ihop bilden och hur väljer du sedan ut vilket motiv du ska måla?
När jag ska börja en ny skiss till en målning så brukar jag starta med en tom rymd i mitt 3D-program, som jag sedan börjar bygga en scen i. Ibland återskapar jag ett scenrum från äldre måleri för att ha något att utgå ifrån. Just nu t.ex. bygger jag upp landskapet och grottan från Bellinis “S:t Franciskus i öknen”. Dessa scener kan jag sedan vända och vrida på och skissarbetet består bl.a. av att placera figurer som skådespelare i scenerna, experimentera med ljussättningen och prova olika kompositioner. Jag bygger upp arkitekturen, skulpterar landskap i bakgrunden, ställer in och testar parametrar för molndensitet, solstyrka o.s.v. Hela tiden under processen renderar jag testbilder, ändrar, och improviserar på så vis fram ett motiv. Ofta har jag gjort hundratals motiv innan jag hittar ett som jag vill översätta till måleri.
Eftersom dina målningar i grunden är 3D-modeller har du aldrig funderat att göra virtuella 3D-målningar av dem?
Det känns lite som om mina skisser redan är virtuella 3D-målningar, och i så fall har jag ju gjort massvis – men jag har sällan visat dem. Jag tänker mer på dom som platser där jag hämtat mitt motiv – vilket gör att det skulle kännas märkligt att presentera dem. Lite som att visa ett stilleben på en utställning istället för målningen av stillebenet.
Men ibland öppnar jag en gammal fil för att ta mig en promenad i ett landskap jag inte varit i på länge. Det är möjligt att jag visar mina virtuella scener på något sätt i framtiden. Kanske i VR?
Vad är det som du vill utforska i din målningar? Du återanvänder dels konsthistorien, men arbetar också på ett meta-plan och avbildar människor som bygger modeller eller belyser övergången mellan det digitala och det målade, som påminner mycket om din egen arbetsprocess?
Jag har sällan en helt klar bild av hur motivet kommer att se ut när jag börjar skissa – men under processen så utkristalliseras till slut någonting som jag känner starkt för. När jag tittar tillbaka på en svit målningar i efterhand kan jag ju se att jag under den perioden hade någon typ av sammanhängande idé eller motivintresse, och en del teman har varit återkommande under många år, bland annat de du nämner.
Ofta försöker jag hitta ett spänningsläge i bilderna där något väldigt fundamentalt mänskligt iscensätts. Skapande, byggande, betraktande, presenterande, hävdande o.s.v. – olika viljor och handlingar som är grundläggande men som lätt blir problematiska. Ett återkommande inslag i detta är misslyckandet, buggen, tillkortakommandet och den stämning som uppstår när en fasad rämnar och en bakomliggande konstruktion visar sig, antingen fysiskt eller psykiskt. I ett dataspel t.ex. så kan man vara fullkomligt “inne” i spelet och det har för en stund blivit hela ens värld, men så buggar spelet ur, en vägg glitchar och försvinner, eller monstret som jagar dig fastnar i ett cigarettpaket på gatan – och du kastas ur illusionen omedelbart – men du kan plötsligt se och uppskatta konstruktionen, trots dess brister, som i en Brechtiansk “främmandegöring”. Du får då också en slags kontakt med skaparen av verket / spelet / målningen. Det förhållandet återkommer jag ständigt till i mina målningar – det kan vara motiv med människor som skapar något, och det dom “gör” befolkar scenrummet med samma självklarhet som skaparen själv.
Du har också blivit känd utanför konstkretsar, bland annat för att du skapade digitala kopior av dina verk till dataspelet Minecraft. Det är ju en ganska spännande process att först bygga upp en bild i sin dator, överföra den till målarduken och sedan digitalisera den och placera den i ett dataspel. Har du funderat på vad den resan gör för upplevelsen av konstverket, om kontexten förändrar innebörden? Det blev ju en liknande händelse när ditt inlägg på Reddit blev viralt, då ett foto, blev en tavla som blev ett digitalt foto osv…
Ja, speciellt målningarna jag gjorde till Minecraft fick ju ett extra varv i karusellen eftersom många av dom motiven var målningar som föreställde pixelgrafik från början. Jag funderar ibland på hur kontexten förändrar innebörden, men jag är inte säker på att jag kommit fram till någonting vettigt. Jag testar olika tillvägagångssätt och sammanhang och ser vad som händer. Reddit-målningen (Somebody’s mom) var ett sådant exempel, där jag prövade om jag kunde skapa ett meme genom måleri. Efter att det snappades upp av bl.a. Washington Post och BBC och spreds över världen med miljontals tittare som följd så kan jag lugnt säga att det gick över förväntan. Men saker som snurrar runt på internet är svåra att överblicka, och även om det är intressant med sådana experiment känns de långt ifrån det som är det centrala i det jag sysslar med. Jag vill gärna ha kontroll över den spelplan i vilken jag kan tillåta mig att inte ha kontroll.
Frihet att improvisera kan man ju bara ha om man också har regler och jag trivs bra med att en målning har fyra hörn.
Kort om Kristoffer Zetterstrand:
Kristoffer Zetterstrand (f. 1973) bor och är verksam i Stockholm.
MFA (Master of Fine Arts) vid Kungl. Konsthögskolan 1996.
Har bland annat ställt ut på Stene Projects i Stockholm och gjort offentliga utsmyckningar vid Nya Karolinska sjukhuset, Stockholm.
More than 24,000 people “upvoted” it within a few hours that evening of Jan. 15, which tickled both Decker and her son, Matthew Decker.
They had no idea the chain reaction of hilarious and masterful paintings that were about to follow.
The next day, an artist in Sweden — Kristoffer Zetterstrand, who is known for his paintings in the video game Minecraft — saw the posting and decided to paint Matthew’s photo of his mother holding her painting.
He posted on Reddit a photo of himself holding his painting with the caption: “I painted somebody’s mom.”
Swedish artist Kristoffer Zetterstrand holds the painting he made of Cindi Decker and her art. (Kristoffer Zetterstrand)
Pretty meta, right? But wait.
Two days later, a journalism student in Canada named Laila Amer painted a picture of Zetterstrand holding his painting. She posted a photo of it on Reddit — with her holding it, of course. “Took a while and not perfect,” she wrote. “But I painted the guy who painted the other guy’s mom.”
Laila Amer holding her painting. (Saif Amer)
From there, it took off.
Hours later, someone posted a painting of Amer holding Zetterstrand’s painting holding Decker’s painting.
And hours after that, artist Traci Sethre painted him painting the others and posted it on the social media site.
Artist Traci Sethre with her painting. (Jennifer Sethre)
Then, Indiana artist Travis Simpson saw what was going on and wanted in. He said he knew artists everywhere were painting fast so they could get their painting up before others could. He stayed up all night to paint the latest iteration, then posted a photo, writing on Reddit, “When it sinks in that I stayed up most of the night to paint a meme for internet points…”
Indiana artist Travis Simpson with his painting. (Chelsea Simpson)
On it went for many more layers of paintings over several days, until the painting of Decker was so tiny you could barely see it. Flow charts and doodles of the paintings appeared. And by this time more than a million people had seen the antic and Decker, 55, had been nicknamed “the honorary mom of Reddit,” she told The Washington Post.
Decker, who lives in Jacksonville, joined Reddit with the name “imthemomwhopaints” to thank everyone and bask in her brief moment in the social media spotlight. She said at first she was nervous when her son told her he posted her painting on Reddit.
“I was in fear I was going to read a lot of hateful comments,” she wrote in a post. “You all have proven me so wrong. I’m assuming most of you could be my kids, and y’all get a bad rap in this world. You all are compassionate, caring, and a ton of fun! Thanks for uplifting me! You all have inspired me instead.”
So how exactly does a meme like this happen?
Zetterstrand said it all started when he saw Matthew Decker’s post. (Matthew said he posted it for “karma,” which is a virtual reward for posting popular content.)
Zetterstrand said he was on his way to work and noticed on Reddit some posts of people showing their mother’s paintings. He often paints what he calls “warm-up” paintings when he arrives at his studio, and he picked Decker’s photo to paint.
“So this day I decided to do that photo, just for fun,” Zetterstrand told The Washington Post. “It took a couple of hours. Then I thought it might be entertaining to post a picture of me holding it — at the same place on Reddit I got it from.”
Amer, a Canadian journalism student who enjoys painting, said when she saw Zetterstrand’s art, the idea struck her right away.
“I just thought it would be a really fun thing to do, albeit kind of stressful,” she told The Washington Post. “I knew people would get a kick out of it, so I thought ‘why not?’”
The artists, most of whom say they have not been in touch with each other, have been blown away by the enormous response. Each photo and painting gets tens of thousands of “upvotes” and hundreds of comments.
Zetterstrand called it “hilarious and weird.” He said he’s gotten thousands of comments on Reddit, as well as hundreds of messages and emails. He estimates that between several social media sites, millions of people have seen his painting.
“Many have contacted me and told me that it made them genuinely happy,” he said, adding that people have contacted him asking for tips about painting and becoming a professional artist. “It’s touching, really.”
He said apart from the painting he did for Minecraft, he works in Stockholm as a professional artist.
“It’s a bit absurd to see a quick oil sketch that I did for fun completely blow all my serious work out of the water in terms of views,” he said. “I’m not complaining, and it IS funny — but it makes me scratch my head.”
Zetterstrand and Decker have communicated, and he has shipped her the painting he made of her. She said her mother knit a hat for Zetterstrand like the one he’s wearing in the photo.
“So many people have been so kind,” Decker said. “They say, ‘Keep us updated and post your next painting.’ But I’m not going to. I don’t want to wear out my welcome.”
She said she’s content with her one burst of notoriety.
“It’s put a pep in my step, that’s for sure,” she said.
It sounds like the beginning of a children’s nursery rhyme: “I painted the woman who painted the guy who painted the lady who painted the swan.”
That is howone social media userdescribed her picture, in the latest “paintception” phenomenon which is taking Reddit by storm.
The craze has produced dozens of mind-bending pictures, depicting paintings within paintings.
And it all started with a picture of an egret, painted by Cindi Decker, which was then posted to Reddit by her son.
“I am just a very ordinary mum who has had an extraordinary few days” Cindi, a 55-year-old teacher from Jacksonville, Florida said.
‘Simply a regular mum’
Cindi, who must now be one of the most popular mothers on Reddit, painted her egret, dubbed a “swan” by social media users, at an art class she attended with a friend one evening.
She had no idea what her son had in mind. “I honestly thought he was just showing his friends on Snapchat,” she admitted. “I don’t even know what an upvote is.”
Thepicture of Cindi holding her paintinghas now recieved 75,000 upvotes on Reddit and is proving popular on other social media sites, includingImgurwhere it has been viewed 1.14 million times.
“I am not an artist, simply a regular mum” she added.
While Cindi was the original artist, this latest trend to paint a picture of a picture started with Kristoffer Zetterstrand, a 45-year-old artist from Sweden who said he was browsing Reddit and saw several photos of mothers showing off their paintings.
“I thought it was cute, and had the idea that I would paint one of those photos just for fun,” he told the BBC.
“It’s really weird,” he said, describing the craze he has instigated. “Last I counted there were over 40 paintings. I keep getting smaller and smaller.
“It’s been very surprising,” he added.
As a result he’s had hundreds of positive comments about his artwork, and 120,000 upvotes in five days for hisReddit post.
“I’ve spoken to the original artist and she’s very happy about the whole thing. I’m going to send her my painting.”
And then Reddit user lillyofthenight spotted Kristoffer’s painting and decided to immortalise him and Cindi – her picture has received 112,000 upvotes in 72 hours.
And so it continues with other artists adding to the mix.
“Eventually, there will be one painting to rule them all”wroteinthesandtrap.
Reddit user My-Internet_Voice posted his own homage to the trend in agif– hisposthas gained more than 100,000 upvotes in 48 hours.
Reddit users, includin zcuhdee andNubleh, help show the extent to which this painting phenomenon has escalated.
Efter att konstnären Kristoffer målat av en främlings mamma och delat det på nätforumet Reddit ville fler användare hoppa på tåget – och vips så hade en stor sammanslagning av främlingar som målar av varandra skapats.
– Nu har flera miljoner sett de här bilderna så det är ju roligt, säger Kristoffer Zetterstrand.
Varje morgon väljer konstnären Kristoffer Zetterstrand, 43, att måla av något enkelt för att gå igång kreativiteten i sin ateljé i Stockholm. Efter att ha scrollat lite på nätforumet Redditsåg han ett inlägg han fastnade för.
”Min mamma har målat en tavla och hon tror inte att någon kommer att gilla den” hade trådstartaren skrivit. Bilden i inlägget föreställde en äldre dam som höll i en målning på en svan.
– Jag tänkte ”men det här kan ju vara lite kul, jag tar den i dag”, berättar Kristoffer.
Kristoffer målade av bilden på kvinnan, tog en bild på sig själv med den och delade den sedan i den nya tråden ”Jag målade av någons mamma”.
– Det såg ju lite kul ut, eftersom jag står där med en målning i famnen som föreställer den här kvinnan med en målning i famnen. Det är lite meta, säger Kristoffer.
| FOTO: PRIVAT.Kristoffer målade av fotot på mamman och hennes målning.
”Fick över hundra meddelanden”
Kristoffers bild utlöste en kedjereaktion på forumet.
Kort efter att han lagt upp bilden på sig själv och sin målning, som föreställde kvinnan som höll i sin egen svan-målning, så delade en främling med sig av en ny bild. Den här bilden föreställde främlingen hållandes i sin egen målning – av Kristoffer som står med mammans målning.
Efter det fylldes tråden på av flera människor som hakade på Kristoffers idé och delade bilder där de målat av den senaste bilden i tråden.
– Jag trodde inte att det skulle bli en så stor grej, bara några timmar efter så hade jag hundra meddelanden från främlingar som tyckte det var fint gjort. Nu är det flera miljoner som sett de här bilderna så det är ju roligt, säger Kristoffer.
”Hon var väldigt rörd”
Efter att mamman sett Kristoffers målning hörde hon av sig för att tacka honom. Nu ska målningen tas från hans ateljé i Stockholm och sändas ändå till Florida, USA.
– Hon och sonen var jätteglada och tyckte att det var skitkul så jag erbjöd mig att skicka i väg den, berättar Kristoffer.
På sitt nyregistrerade Reddit-konto skriver mamman att hon ”är tacksam över hur männniskor kommit samman och inspirerats”.
– Hon var väldigt rörd och kände sig extatisk över att hon startat igång den här stora sammanslagningen av främlingar som målar av varandra, säger Kristoffer.
Podia ser um trava-línguas, mas é antes a nova sensação das redes sociais: quadros que mostram pintores com quadros que mostram pintores…
2019-01-22 19:14/ CDC
…A mulher que pintou o homem que pintou a mulher que pintou o cisne… Um cisne que, por acaso, até é uma garça. Mas que passou a ser designada por cisne, na multiplicação que para aí vai nas redes sociais e que está a fazer alastrar este fenómeno pictórico, digamos assim.
E tudo começou quando o filho de Cindi, uma professora norte-americana de 55 anos, residente em Jacksonville, na Florida, publicou na rede socialReddit uma foto da mãe com um quadro, por ela pintado, de uma garça. Que passaria a ser vista e designada como um cisne…
..Sobretudo, quando o sueco Kristoffer Zetterstrand, de 45 anos, resolveu pintar um quadro com Cindi mostrando a sua tela com a garça. Ou cisne. E a partir daí, a loucura começou.
Agora, a nova moda consiste em pintar quadros dos quadros.
Porque, a partir da fotografia de Cindi a segurar o seu quadro, foi pintado outro quadro. E a partir da fotografia desse pintor a agarrar o seu quadro – com Cindi segurando o seu – outro pintou outro quadro. E assim sucessivamente.
“Sou só uma mãe normal”
A norte-americana Cindi pintou a sua garça numa aula de artes a que foi com uma amiga. Só quando a foto foi publicada pelo seu filho é que se tornou, talvez, a mãe mais famosa do Reddit.
O Reddit é a rede social que permite aos utilizadores partilhar ligações para conteúdos da internet. Permite votar contra ou favor dos conteúdos publicados, que podem ser desde notícias de última hora a simples histórias, incluindo também fotografias ou vídeos.
Não sou nenhuma artista, sou só uma mãe normal”, disse Cindi à BBC.
A fotografia de Cindi a agarrar o seu quadro de um cisne recebeu mais de 75 mil votos a favor no Reddit, mas já se espalhou para outras redes sociais, como o Imgur, onde já foi vista mais de 1,14 milhões de vezes.
Depois, como já se disse, a cadeia foi desencadeada através do artista sueco de 45 anos, Kristoffer Zetterstrand, que decidiu pintar um quadro da fotografia de Cindi a segurar o seu quadro.
Achei engraçado e decidi pintar a fotografia só pela piada (…) agora está a ficar estranho… Da última vez que contei já havia mais de 40 fotografias. Vou ficando cada vez mais pequeno”, referiu Kristoffer.
A sua publicação rendeu mais de 120 mil votos a favor no Reddit. E, registe-se, o sueco já falou com Cindi e vai oferecer-lhe o seu quadro.
Entretanto, claro, foi feito um quadro de Kristoffer a segurar a sua pintura, e outro da rapariga que o pintou, e outro…
Agora, há cada vez mais artistas a aderir à nova moda, de pintar o pintor a segurar o quadro do pintor… E por aí fora…
Frågan är om någon annan svensk konstnär arbetar lika mycket med sina förlagor som Kristoffer Zetterstrand. Med hjälp av avancerade 3D-program skannar han in olika bilder som han sedan skapar sitt alldeles egna universum av. Ett universum där gamla mästares måleri möter pixelgrafik, datorspel och fotografier från Zetterstrands privatliv.
– Jag börjar med att bygga en 3D-scen där jag oftast utgår från en annan bild. Den virtuella kameran som jag sedan använder mig av i det virtuella rummet, den utgör själva blicken. Jag kan flytta runt kameran hur som helst, jag är inte bunden till någon gravitation. Ofta sitter jag inne i programmet och tittar ut genom kameran för att det är den som ger bilden. Jag flyttar runt saker och klipper in objekt som kan vara från tidigare målningar. Först gör jag en skiss av bilden och sedan tar jag in den i programmet Vue där jag exempelvis kan ändra ljus och väder. Jag jobbar mer som en målare med färger, tidpunkt på dygnen och så vidare. Sedan kan jag rendera bilden och använda den som min förlaga. Ofta använder jag en projektor med vilken jag kan få upp bilden på duken, och så använder jag airbrush, kol och vinylfärg för att göra en skiss. Oftast tar det bara några timmar att få upp bilden, efter det börjar jag arbeta med oljefärg. Det är många processer. Jag har organiserat ateljén som två olika arbetsstationer, en för skissarbetet och en för själva målandet.
– I målningen ”Evening, Delft” till exempel så har jag använt mig av en scen från Delft på 1600-talet, men den är bara en kuliss. Jag tar ut plan ur målningen så att det blir som kulisser som jag sedan sätter in i min 3D-värld. I och med att det blir en värld som man går in i när man jobbar så har jag en tendens att snöa in på saker. Vad är det jag ser där bakom i den där scenen? Jag förstod såklart att det var en kyrka, att den var gammal och att den var målad i Delft. Var finns den här bakgården i Delft? Om jag hittar den där kyrkan och jag ser på vilken sida som solen lyser, så kanske jag kan räkna ut hur mycket klockan var när bilden målades, eller rättare sagt det ögonblick som konstnären ville fånga i bilden. Jag förstod att kyrkan var Oude Kerk i Delft, även om den var lite ombyggd, och någon hade gjort en 3D-modell av den i Google Earth. Jag laddade ner 3D-modellen och lade in den i min egen värld, på samma plats som i den ursprungliga målningen. I Vue kan jag sedan simulera olika atmosfärer, moln, tid på dygnet, jag kan knappa in gps-koordinaterna och få ljuset exakt likadant, och så vidare. Jag har kommit fram till att platsen i målningen måste vara ett visst antal meter från kyrkan och så vidare. Det här inget som jag tänker att betraktaren är särskilt intresserad av utan det är mer ett sätt för mig att göra bilden min, att jag kan känna att jag förstår scenen. Jag har sedan använt scenen och gjort två målningar av den fast på olika tidpunkter på dygnet. I kvällsbilden(som finns med i utställningen på Ystads konstmuseum)har jag satt in en liten lampa. I just det här fallet har jag gått tillbaks till bilden igen. Ibland har man bestämt en plats för en bild och jag gör en massa förlagor i programmet, och sedan gör jag en målning. Ett år senare kanske jag går in i samma mapp igen och tittar på mina olika förslag och känner att en annan bild är spännande att måla. Den bilden jag målade från början var kanske inte den bästa och mest intressanta.
Du har alltså många olika virtuella världar som du har skapat, och kan besöka när du vill?
– Ja, jag måste ha skapat flera hundra genom åren.
Det måste ta väldigt mycket tid?
– Ja, det gör det. Särskilt i början. Innan jag började jobba med 3D-scener så gjorde jag stilleben som var helt påhittade.
I sina stilleben använde sig Kristoffer ofta av ramar inspirerade av 1600-talskonstnären Juan Sánchez Cotán. Han hängde upp saker i fönsterkarmar, som en morot i ett snöre, och konstruerade på så sätt väldigt strikta bildrum. Hans fria inställning till vad som kunde utgöra ett stilleben inspirerade Kristoffer i hans egna arbeten.
Juan Sánchez Cotán ”Still Life With Quince, Cabbage, Melon, and Cucumber” (1602-1603)/Kristoffer Zetterstrand ”Graham” (2003)
– Jag kan ju göra vad jag vill. Varför ska jag vara bunden till vissa regler som jag har fått för mig? Om jag stoppar in någonting från King’s Quest II eller nåt så skit samma. Jag hade ju redan tidigare hållit på mycket med dataspelsgrejer, jag gjorde en del dataspelsgrafik innan jag började med konst. Jag gillar verkligen estetiken med pixelgrejer.
Kristoffer har gjort en rad stora offentliga utsmyckningar med glasmosaikplattor där en platta har fått representera en pixel. Det största arbetet har Kristoffer gjort åt Nya Karolinska Solna och bland hans andra uppdrag finns bland andra Pär Lagerkvists Skola i Växjö och Tybblelundsskolan i Örebro. Hans verk på skolor är ofta väldigt uppskattade av eleverna som känner sig bekanta med pixelestetiken. I Vallentuna kulturhus har Kristoffer gjort ett pixelkyrkofönster där han har använt handgjort blyinfattat glas från artonhundratalet. De mest spridda uppdrag han har haft är dock de målningar som han har gjort för det otroligt populära datorspelet Minecraft. För att lära sig de verktyg som han nu använder så gjorde Kristoffer en bana till Counterstrike(ett annat extremt populärt datorspel), och sedan gjorde han en serie målningar som byggde på det.
Bilder som visar Kristoffer Zetterstrands arbeten i spelet Minecraft
– Jag har inte använt datorspel som förlagor så mycket utan mer använt mig av samma verktyg som datorspel använder sig av för att skapa mina egna förlagor. Men jag är influerad av estetiken och av hur det kan se ut i datorspel. Min debututställning 2002 bestod av bilder som jag hämtade från Counterstrike. Eftersom man spelar i två lag i Counterstrike så måste man vänta om man blir dödad till ronden har spelats klart. Då kan man antingen välja att följa efter en annan spelare och se vad som händer eller använda sig av det som kallas free look mode. Då kan man röra sig fritt genom spelet. Man kan inte prata med de andra deltagarna som strider men man kan prata med de andra som har blivit dödade. Så det är som att det existerar en andevärld parallellt med spelets ”verkliga” värld. Som död var du del av ett väldigt illusoriskt tillstånd och man kunde även flyga ut ur ”verkligheten”, genom kulisserna. Mina målningar visar ytterkanterna på den ”verkliga” världen där den bryts upp i svarta fält. De är ett möte mellan det föreställande, en sorts arkitektur, och grafikbuggarna i spelet. Det är som om vår värld hade varit platt och vi befann oss utanför i rymden och tittade in. Serien ”Westworld” leker mycket med ett liknande koncept, att det som ”spelarna” uppfattar som verkligt bara är en konstruktion, och att det existerar parallella verkligheter till spelplatsen.
Landskapen som du har målar är ofta hämtade från äldre måleri, ett måleri där Gud var väldigt närvarande. Man kan se det som att ”andevärlden” är ett substitut för Gud.
– Jag gick sedan vidare och gjorde en serie som hette ”Terragen” där min förlaga var att jag kraschade ett program som heter Terragen innan det hunnit ladda klar sin grafik. Det är ett program som skapar väldigt realistiska landskap men mina förlagor var ofärdiga. Men de senaste åren har jag inte intresserat mig så mycket för spel förutom att jag ibland stoppar in något element med den typen av estetik för att bryta av. Det behöver inte var någonting som har ett pixligt utseende utan det kan vara något som är platt bara, som påminner oss om målningens yta.
Hans Holbein den yngre ”The Ambassadors” (1533) *
– Jag tycker om att plocka delar av äldre målningar och göra dem till objekt i mina egna scener, det ger mig både frihet och kontroll.
Carl Hammoud sa när jag träffade honom, med viss avundsjuka tror jag, att du hade ännu större kontroll över ditt måleri än honom.
– Det är väl därför som jag har fastnat för den här metoden, för att allt blir mitt. Det är som att jag ställer upp allt som ett stilleben men jag behöver inte följa några regler alls. Nu när jag behärskar den här tekniken så går det väldigt snabbt att ta in vilka element jag vill, och ganska enkelt.
Man skulle kunna säga att det är du som är Gud eftersom du skapar och kontrollerar dina egna världar.
– Jag är intresserad av den konstnärliga blicken. Som i ”Las Meninas” där Velázquez ser sig själv i spegeln men perspektivet är utifrån kungaparet i spegeln bakom honom. Som jag minns det hittade jag genom 3D-modellen att blickpunkten utgick från paret i spegeln bakom Velázquez, vilket innebär att den scen som Velázquez visar i ”Las Meninas” är just det som kungaparet skulle ha sett om de stod och blev avporträtterade av honom. Jag fantiserar om en händelse där Velázquez står och målar av kungaparet, medan barn, hundar och hovfolk tramsar omkring och kungen eller drottningen säger typ ”Diego, du borde sluta måla oss och måla det här vi ser istället”. Men för att göra det, och samtidigt få med sig själv, måste han återskapa samma scen genom att se sig själv och rummet i en stor spegel. Det är den scenen jag har avbildat i min egen målning ”The Mirror”.
– Genom att skapa bilden i 3D så kan jag välja ett motsatt perspektiv där vi ser Velázquez med målningen, den bild som han målar. Om min kamera inne i programmet står på samma plats som perspektivet i den målade bilden så hade vi inte sett någon skillnad mot ett fotografi av själva målningen men jag kan ändra den scenen utifrån hur jag flyttar kameran. Mitt sätt att jobba är att konstruera dessa olika scener och sedan målar jag av de scener som jag väljer ut. Jag är regissören och alla objekt som jag har stoppat in i min värld är som olika skådespelare.
Diego Velázquez ”Las Meninas” (1656)/3D-skiss/Kristoffer Zetterstrand ”The Mirror” (2014)
Du tar en illusion, som den som Velázquez har skapat, och förstör den. Plötsligt så visar du att hans målning är en bluff, allt består av kulisser.
– Ta målningen av Dürer (”Birth of Christ”) till exempel, den är gjord innan tekniken att måla korrekta perspektiv var utvecklad. Vad händer om jag gör en arkitektonisk modell av den? När jag vrider på scenen och vi kan titta på den bakifrån så ser vi att arkitekturen blir helt galen. Det är precis så som det funkar när man gör spel, när man arbetar som level designer. Vad händer om man hoppar upp här och ser detta? Det blir inte bra, här måste vi sätta ett osynligt skydd. Så det är lite som att jag arbetar som en level designer här men med en femtonhundratalsmålning. Faktum är att jag har bytt ut Jesusbarnet i Dürers målning mot min egen son.
Nu leker du verkligen Gud!
Albrecht Dürer ”Birth of Christ” (runt 1500)/3D-skisser i olika stadier/Kristoffer Zetterstrand ”Ruins Of Tomorrow” (2017)
Fördjupning: Kristoffer Zetterstrand talar om sin konst i en föreläsning på Smithsonian American Art Museum
* Psykoanalytikern Jacques Lacan tar Holbeins målning som ett exempel när han talar om den konstnärliga blicken. När man tittar på målningen ger den först en känsla av att man har kontroll över sitt seende. Sedan märker man dödskallen längst ner på duken som bara går att se i ”rätt” perspektiv om man tittar på målningen från sidan i en vinkel. Det vi som betraktare tittar på stirrar tillbaka på oss. Genom blicken som ser tillbaka på oss påminns vi om vår egen förlust. Konstnären gör sig närvarande i bilden genom att måla in den förvrängda dödskallen, och vi blir som betraktare samtidigt medvetna om oss själva. Symbolerna av makt och lust i Holbeins målning (rikedom, konst, vetenskap, ambition) är enligt Lacan helt underkastade. Det magiska flytande objektet symboliserar ”vår egen intighet”.
Commissioned by Stockholms konstråd / Stockholm Art Council 2007. Finished spring 2008. [ Bromma gymnasium, Nyängsv. 152-154, Bromma. T-bana Stora Mossen ]