Att skapa egna världar i datorn och sedan måla av dem är konstnären Kristoffer Zetterstrands uttrycksform. I går hängde han upp flera verk inne i rosthuset i Verket.
Blandar. Kristoffer Zetterstrand använder bland annat klassiskt måleri, foto och inslag från dataspel i sin konst. ” Jag bygger upp scener där olika inslag från olika bildvärldar kan samsas”.
Bild: Tobias Ahlén
Avesta Art börjar ta form. Under våren har flera konstnärer varit på plats för att bidra med sina verk. I början av utställningen kommer Kristoffer Zetterstrands målningar att synas. Han är imponerad över de speciella miljöerna i den gamla hyttan.
– Den är fantastisk och otroligt mäktig. Det var jättekul att bli inbjuden.
Just skapandet av världar är centralt i Kristoffer Zetterstrands konst.
– Jag skissar fram bilderna i 3D-program i datorn. Jag brukar säga att det är virtuella stilleben. Man behöver inte förhålla sig till tyngdlagen och sådana saker. Det gör att jag kan experimentera mycket, förklarar han.
Tidigare inspirerades han av världar som skapats i dataspel, men efter ett tag kom han på att han inte behövde efterlikna världar som andra skapat.
– Jag kan lika gärna försöka lära mig de verktyg som de som tidigare gjort de här världarna använt. Då kan jag göra mina världar från scratch, säger Kristoffer Zetterstrand.
Om ganska precis en månad, 23 maj, är det vernissage för Avesta Art. Då kommer Kristoffer Zetterstrand att vara på plats i Verket.
Det är bara en månad kvar till årets Avesta Art öppnas. 17 konstnärer ska fylla Verket. Det tar sin tid att hänga och installera verket. Kristoffer Zetterstrand är en av de första konstnärerna på plats.
Årets Avesta Art har temat tid i år och där passar Kristoffer Zetterstrands målningar verkligen in. I mycket detaljerade målningar finns bitar från klassiska målningar, foton, miljöer, pixlade databilder och mycket annat.
Han skapar bildvärldar med en historia fri för tolkning.
Kristoffer Zetterstrand berättar att han skissar med dator. Han plockar in en bild, lägger dit nya delar, flyttar runt och funderar. Han stoppar in en lampa och ser hur skuggorna faller. Han jämför det med att sampla musik till ett nytt stycke.
– Det kan ta en månad, jag gör ibland hundra skisser. När den känns klar kan jag äntligen börja måla. Jag längtar efter att ge den platta skissen liv; göra om, göra misstag som kanske blir bättre. Min passion är att måla.
Han har gjort flera offentliga utsmyckningar.
När han blev inbjuden till Avesta Art visste han inte vad det var.
– Det är jättefint här, jag är fascinerad av platsen. Jag känner mig lite hemma bland rostiga gamla delar, jag jobbade en gång som eldare på en gammal ångbåt.
Det bör vara så att många känner igen Kristoffer Zetterstrands målningar. Han har levererat 24 till världens mest spridda dataspel Minecraft. Någon har till och med gjort ett virtuellt konstmuseum av hans målningar i Minecraft.
AMONG THE REMNANTS
Kristoffer Zetterstrand
Stene Projects T o m 10 januari 2015
Among The Remnants, airbrush, vinyl and oil on canvas (2014)
When Kristoffer Zetterstrand more than ten years ago started to paint scenes from various computer game worlds, he made visible a shift that has changed society fundamentally: the analogue and the digital is no longer distinguishable entities. They have completely fused together.
At first, Zetterstrand’s paintings could mainly be regarded as a symptom of the change. But when he mixed picture elements from the low-resolution computer games with Renaissance perspectives and photorealistic depictions, the artworks became reflections on how realism is changing with the technological apparatus.
In the exhibition “Among the remnants”, Zetterstrand has left all obvious connections to computer games. Although there are elements of low-resolution computer graphics in some paintings, as in “Winter Ruins II” where we find a pixelated fire next to a black and white owl, which in turn sits in the middle of a realistically executed painting. But the exhibition’s basic chords is not realism, but painting.
Zetterstrand’s artistry has always been based on thorough and expertly performed painting: without it, the various realisms would fall apart in an unbelievable mishmash. With this exhibition, he has refined and deepened his craft further. By mixing different materials like airbrush, acrylic and oil, he creates paintings reminiscent of the time before Impressionism broke through. It is incredibly well made, which paradoxically sometimes affects his style mixes. The black and white trashbin in the Vermeer-inspired painting “Early morning, Delft” becomes almost lost by the intesity of the painting.
Although Kristoffer Zetterstrand has left the computer games, it does not mean that he has abandoned the technique. On the contrary. Each painting is first sketched in 3D software, which allows him to twist and turn angles and perspectives. The clearest result can be seen in the artist’s version of Velazquez’ baroque masterpiece “Las Meninas”, where he placed the viewer behind the well-known children’s group, instead of in front.
The 3D modeling also reminds us that Zetterstrand, although he paints, always builds up his artworks as collages. Pictures from different contexts are joined into an environment that can then be painted; a process which also may be part of the composition. In “The Summoner” we see a man painting an environment inside a box. The man’s world, and even his coat is made in grisaille, but the face, hands, and everything in the box is done in color. And in the above-mentioned “Winter Ruins”, a man in the constructed environment looks down at a model of a landscape in ruins.
The ruin landscape gets another dimension in the painting “Among the remnants”. In the only remaining corner of a building a little girl sits at a table. On the wall is a Hello Kitty poster that suggests that she lives there, yet she seems to be alarmingly unconcerned by the fact that the surrounding area has crumbled. With headphones on her head and an iPod in hand, she has taken refuge in another world. Here we see a further consequence of the digital and analog having been fused together.
Håkan Nilsson
——————————————–
När Kristoffer Zetterstrand för dryga tio år sedan började måla av scener från olika dataspelsvärldar synliggjorde han en förskjutning som har förändrat samhället fundamentalt: Det analoga och det digitala är inte längre åtskiljbara storheter. De har helt smält samman.
Först var Zetterstrands målningar mest att betrakta som ett symptom på förändringen. Men när han blandade bildelement från lågupplösta dataspel med renässansperspektiv och fotorealistiska skildringar, blev konstverken till reflektioner över hur realismen förändras med den tekniska apparaturen.
I utställningen ”Among the remnants” har Zetterstrand lämnat alla uppenbara kopplingar till dataspel. Det finns visserligen inslag av lågupplöst datagrafik i några målningar, som i ”Winter ruins II” där vi finner en pixlad eld bredvid en svartvita uggla, vilken i sin tur sitter mitt i en realistiskt utförd målning. Men utställningens grundackord är inte realism, utan måleri.
Zetterstrands konstnärskap har alltid byggt på ett grundligt och habilt utfört måleri: utan det skulle de olika realismerna ramla samman till en otrovärdig sörja. Med denna utställning har han förfinat och fördjupat hantverket ytterligare. Genom att blanda olika material som airbrush, akryl och olja, skapar han ett måleri som för tankarna till tiden innan impressionismen slog igenom. Det är makalöst säkert genomfört, vilket paradoxalt nog ibland går ut över hans stilblandningar. Den svartvita soptunnan i den Vermeer-inspirerade målningen ”Early morning, Delft” blir nästan bortmotad av måleriets densitet.
Att Kristoffer Zetterstrand har lämnat dataspelen betyder inte att han övergivit tekniken. Tvärtom. Varje målning är först uppskissad i ett 3D-program, vilket låter honom vrida och vända på vinklar och perspektiv. Det tydligaste resultatet ser vi i konstnärens version av Velazquez barockmästerverk ”Las meninas”, där han placerat betraktaren bakom den välkända barngruppen, i stället för framför.
3D-modelleringen påminner också om att Zetterstrand, fastän han målar, alltid bygger upp sina konstverk som collage. Bilder från olika sammanhang fogas samman till en miljö som sedan kan målas av; en process som också den kan bli en del av kompositionen. I ”The summoner” ser vi en man måla en miljö inuti en låda. Mannens värld, till och med hans rock är utförd i grisaille, men ansikte, händer och allt i lådan är utfört i färg. Och i den ovan nämnda ”Winter ruins” står en man i konstruerad miljö och tittar ner på en modell av ett landskap i ruiner.
Ruinlandskapet får en ytterligare dimension i målningen ”Among the remnants”. I det enda kvarvarande hörnet av en byggnad sitter en liten flicka vid ett bord. På väggen sitter en Hello Kitty-affisch som antyder att hon bor där, men ändå verkar hon vara oroväckande obekymrad över att omgivningen har rämnat. Med hörlurar på huvudet och ipod i handen har hon tagit sin tillflykt till en annan värld. Se där ytterligare en konsekvens av att det digitala och analoga smält samman.
Jag minns Kristoffer Zetterstrands utställning på Haninge konsthall för ett antal år sedan. En utställning influerad av dataspelet Counter Strike men ändå mycket måleri. Den fängslade mig för att han med sina målningar så väl beskrev hur gränsen mellan den fiktiva världen och den faktiska kan upplevas glidande. Och att den fiktiva världen i viss mån kan vara ett alternativ till faktiska, en möjlighet att skapa en tillvaro utifrån egna eller andra förutsättningar. Samtidigt som de aldrig kan existera utan varandra utan tvärtom ständigt speglar varandra.
Nu ställer han för första gången ut separat på Stene Projects och i hans bilder möts fortfarande olika världar. Vilken som är den verkliga och vilken som är den fiktiva är svårt att avgöra. Det verkar faktiskt inte som att någon värld är den verkliga i nuläget. Om man inte ser de möjligheter som nya den nya data teknologin och 3D-programmen ger oss som en verklig värld. Tekniken gör det möjligt för honom att i målningarna gå tillbaka i historien och undersöka den på ett mer “verkligt” och grundligt sätt än vad som tidigare var möjligt. Zetterstrand bygger 3D modeller för att betrakta scenen från en helt annan vinkel eller belysning. Det ger tillfälle att överväga vilka andra möjligheter det kan ha funnits då och hur världen hade sett ut i dag om man valt en annan väg vid just det tillfället. Ställa frågan om varför man valde att göra just så? Vad säger det om dåtiden och hur länkar det till nutiden och vilka vi är idag?
Måleriet har förändrats. Det har blivit mer pastischartat. Ofta är det dolt under lager av fernissa som förstärker känslan av dåtid. Vilket gör utställningstiteln “The remnants” väldigt passande. På det sättet har hans koncept arbetats igenom grundligt och nått en högre nivå i utförande. Det har också blivit mer högtidligt, vilket hängningen förstärker med spottar på varje målning i ett i övrigt dunkelt belyst rum, likt hängningar på nationalmuseum. Allt är väl utfört och upplevs genomtänkt.
I målningarna kombineras ofta en scen ur en historisk målning med ett emblem likt Dick Bengtssons hakkors eller cirkel med en sko i. Zetterstrands emblem kan vara en serietecknad soptunna, en bild av miss Kitty på en 1700-tals vägg, en skrivbordslampa placerad i en tid utan el, en grafiskt tecknad dinosaurie i svart/vitt. Emblemet kontrasterar alltid bilden i bakgrunden, det har ett annat bildspråk och är från en annan tid. På det sättet talar han om att det inte handlar bara om just den målningen, det utvidgar konceptet och får oss att titta på målningen med andra ögon. Men samtidigt är uttrycket i målningarna inte lika lätt tillgängligt längre.
Utställningens svaghet är att man upplever att den kommit till mer med huvudet än med hjärtat. Styrkan är att man ser fram emot att se nästa utställning och vilka vägar Zetterstrands användande av dataprogrammen, tekniken, spelen och serierna som verktyg i sitt konstnärliga uttryck då kommer att ta.
Adress: Brunnsgatan 21 B, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 4/12 – 10/1 2015
%20banner%201005.jpg)