Ända sedan jag kom i kontakt med Kristoffer Zetterstrands konst första gången, när han 2010 skapade ett offentligt verk i Lillhagsbadet i Bomhus, har jag fascinerats av hans konstnärskap där det traditionella måleriet möter den senaste animationstekniken. I Kristoffer Zetterstrands värld kan en angry bird flyga in i en renässansmålning.
Äntligen får vi nu se en utställning med hans måleri i Gävle.

Det är faktiskt en världsberömd konstnär som ställer ut på Konstcentrum. Långt innan datorspelet “Minecraft” var ett fenomen frågade dess skapare, Markus “Notch” Persson som Kristoffer Zetterstrand känner, om han fick addera pixlade versioner av hans målningar till datorspelet. Sedan tog det fart, minst sagt. Sett till den enorma mängd människor som spelar “Minecraft” dagligen är Kristoffer Zetterstrand den konstnär som kanske störst antal människor kommer i kontakt med.

Även om Kristoffer Zetterstrand utgår från avancerade datoranimationer i sitt skapande så ser han sig själv som en målare. Den tredimensionella datorgrafiken som han skapar ser han bara som en nutida version av det skissblock som en konstnär alltid har börjat med inför en målning. Fram till denna utställning har han också varit skeptisk till att visa hur processen ser ut. Han har inte velat ta fokus från måleriet. Jag kan förstå den tveksamheten, men det händer så mycket spännande med verken när man också får en inblick i hur de har skapats.

TV: Se Kristoffer Zetterstrands process här:

Med sin animerade värld kan Kristoffer Zetterstrand testa alla tänkbara vinklar och ljusförhållanden, ja allt, och skapa hundratals tänkbara versioner av sitt motiv innan han slutgiltigt bestämmer sig för vad som ska föras över från det digitala till det analoga. Han beskriver det som att han översätter de stumma datorbilderna till måleri. Det är i denna översättning som konstens gnista uppstår.

När man ser den cirka sex minuter långa filmen om hans process, hinner man tänka på allt från teorin om att vårt universum bara är ett av miljarders miljarders snarlika till vad AI kommer att göra för att förändra vår föreställning av vad som utgör konst och vad just den där magiska gnistan består av. Den som kan vara så svår att förklara men som man känner i hela kroppen är rätt.

Tidigare när jag har sett målningar av Kristoffer Zetterstrand har det varit fler inslag av element från datorspelens värld som möter ett traditionellt måleri. Nu är detta nedtonat, men effekterna som han skapar blir ändå liknande genom att exempelvis göra en öververklig version av en förgätmigej i målningen “Forget-me-not” som är utställningens titelverk.

Det finns så mycket att upptäcka i dessa målningar, även om det vid en första anblick kan se ut som ett vanligt stilleben. I en av målningarna som till synes avbildar en renässansvärld skymtas en fresk av en Pepsi-reklam. Anakronism är ett ord som leker på tungan, men det begreppet förutsätter att det finns en tidslinje att förhålla sig till, medan det i Kristoffer Zetterstrands universum är som om tiden inte är linjär utan att allting existerar samtidigt.

Man leker också med tanken på vilka av världshistoriens stora tekniska innovatörer inom konsten som hade dreglat över de möjligheter som finns i dag med den datorkraft och som Kristoffer Zetterstrand utnyttjar till fullo.

Den målning som fascinerar mest är, liksom flera andra, baserad på en befintlig målning. Jag syftar på “The Orb”, ett verk som verkligen växer av filmen om processen där man får se hur det svävande ljusklotet färdas genom landskapet till den punkt då konstnären fryser ögonblicket och hittar den magiska kompositionen som har den där gnistan som de hundratals andra versionerna inte har.

De som har saknat fler inslag av traditionellt måleri på Konstcentrum får verkligen sitt lystmäte i denna utställning. Men det är ett måleri med en twist. För oss som inte riktigt är beredda att lägga oss platta inför AI-guden ännu är det också uppmuntrande att se hur måleriet försvarar sin plats i konstens värld.