Cut my legs off and call me shorty, Kristoffer Zetterstrand: Rescene: Tensta konsthall, Haninge konsthall – T o m 19 september resp t o m 29 augusti
Kristoffer Zetterstrand, Spelet, olja på duk, 2009.
Själva utformningen av utställningen gör att det känns som om teamet på Tensta konsthall verkligen velat betona hur de deltagande konstnärerna hela tiden skapar nya scener eller situationer. Dels genom hur rummet avgränsats och delats upp med en tydlig början och slut, dels genom att nästan alla verk ser ut att bära på en historia eller på ett påstående.
Fotografierna, teckningarna och målningarna blir på så sätt i till scenografier eller stillbilder ur såväl verkliga som imaginära filmer. Någonting som även Ulla Wests ridåliknande inramning av biografen där filmprogrammet Kollaps, sammanställt av Gunnel Pettersson, betonar.
Inte så att de fem konstnärerna tvingas in i ett för dem nytt och främmande sammanhang. Tvärtom vinner de enskilda konstnärskapen på att som här visas tillsammans. Ulf Lundins koncentrerade vardagsscener i serien Still Films får sedda tillsammans med Susanna Hesselbergs lika genomkomponerade fotografier en ännu större känsla av overklighet över sig. Trots att motiven, barn som ramlar på skridskor eller människor som korsar ett fält mellan bostadshusen, egentligen är välbekanta. Till skillnad från Ulf Lundin använder inte Susanna Hesselberg datorn för att sammanställa sina mänskliga stilstudier, även om man skulle kunna tro det när man på ett fotografi ser hur huvudet på kvinnan som står på händerna i en skog försvinner ned i den lövtäckta marken.
Både den lätt absurda titeln Cut my legs off and call me shorty och den inledande katalogtexten pekar dock på den mörka och svarta humorn som en röd tråd i utställningen. Och visst finns det en sorts humor närvarande i flera verk, speciellt i Emma Rendels serie med tuschteckningar om arbetslivets våndor ”Våga framgång! Aquiring success in your professional career through the science of personal achievement!”. Men när humorn betonas alltför starkt riskerar andra mer givande aspekter att skymmas.
Inte bara tack vare sin placering framstår Kristoffer Zetterstrand två målningar som nyckelverk till i hela utställningen. För i Spelet, där en man i ett kulissartat rum sitter och betraktar en modell av ett landskap, som vi möter längst in efter att först ha passerat en snitslad bana, samlas tankarna om konstverket som en spelplats mellan dröm och verklighet och ges en övertygande visuell gestaltning.
Ser man konstnären som en historieberättare blir Kristoffer Zetterstrands separatutställning Rescene minst lika intressant.
I målningen Artist and still life sitter konstnären, iklädd klassisk målarrock, på en stol och betraktar ett tredimensionellt landskap. Ett scenario först skapat i photoshop och fyllt med såväl konsthistoriska lån, som dataspelsgrafik och många andra referenser. Resultatet är dock en högst verklig målning av Kristoffer Zetterstrand, som på så sätt också skapat en helt ny historia att berätta.
Thomas Olsson
Originalartikeln finns här