Från www.omkonst.com:
Kristoffer Zetterstrand, “Scenes From the Void”, ALP / Peter Bergman, Stockholm, 22/10 – 21/11 2009
Text: Leif Mattsson
In från höger sträcker sig en hand som varligt håller en brinnande tändsticka mellan tummen och pekfingret. Den pixeluppbyggda (papp-)skärmen, infärgad i lågans alla varma toner, skall just till att fatta eld. Dess öde ligger förborgat i nästa, ännu inte sedda, bildruta.
Skildringen av förgängelsens verktyg, elden, är ett av utställningens mer framträdande teman, från symbolisk ytmässig eld i husmodellerna till gulvit förgörande låga ur cigarettändare. Gradvis framträder också förnimmelsen av eldens produkt, ödeläggelsen. Känslan av annalkande katastrof är om inte påtaglig så åtminstone antydd. I “Geology” anas den i form av en dov skogsbrand, romantiskt skildrad, bakom den drömmande mannens axlar.
Sabotaget av skalan och beståndsdelarnas inbördes relation är ett annat återkommande inslag. Stort eller litet har ingen relevans för delarnas betydelse i bilden. Dessutom tycks Zetterstrand rent allmänt förtjust i överträdelser och anakronistiska lappkast; värden byter förtecken och symboler urholkas.
En driven fotorealism har också letat sig in bland pixlar och konsthistoriska parafraser. Bilderna av systrarna, vännerna och i en tidigare målning Zetterstand själv tillför ytterligare betydelsenivåer.
Men i sökandet efter metapreferenser är det lätt att hamna fel; det inte är helt säkert att Zetterstrand använder de konsthistoriska inslagen på grund av deras symboliska potential. Snarare kan man anta att de för honom ses som ett bland många verktyg att bryta ned bildens linjära hierarki med.
I förtingligandet av symbolerna har Zetterstrand skapat sin frihet. Metaforerna studsar tillbaka mot bildytan och förblir just bilder, skönare i sin obegriplighet än som pedagogiska instrument.
Betydligt skönare är också målningarna i sin rätta skala, när de slipper reproduktionens förstörande komprimering. De bör möta ögat nakna utan dataskärmens distanserande hinna, särskilt som Zetterstrand, till skillnad mot flertalet konstnärer som arbetar med fotoförlagor, lägger så stor vikt vid materialtekniska finesser och målerisk taktilitet. Och där finner man kanske den intressantaste och mest förvånande kontradiktionen, den om förlagornas transformering från digitala 3D-modeller till måleriska aktstycken.
Stockholm 2009-10-28 © Leif Mattsson
Originalartikeln finns här