Från Helsingborgs Dagblad
Mitt bland dessa kommer så Kristoffer Zetterstrand, med ena foten i den klassiska konsthistorien och den andra i de tidiga datorspelens estetik och bryter av.
Fast kanske är steget mellan Zetterstrand och de monokroma dukarna inte så långt ändå – en rolig detalj är verket ”The Bull”, där Zetterstrand använder sig av ett ultramarint pigment som påminner mycket om den blå färg som den monokroma mästaren Yves Klein gjorde till sin.
Zetterstrands scenografiskt ordnade kompositioner, tillsammans med ett humoristiskt anslag mitt ibland det till sinnena talande, är uppfriskande i sitt narrativa tilltal.
Målningarna triggar minnets irrgångar när referenser korsar varandras banor i tid och rum. Zetterstrand dras till dikotomin, det klassiska skönhetsidealet mot samtidens avancerade teknik. Samtidigt ligger det något retrodoftande över verken, och då inte i det klassiska, utan i de grafiska elementen, med sina klumpiga pixlar och begränsade färgsättning. Det nära och angelägna tycks ha skrivits in i det klassiska, det distanserade i det moderna och snabbt åldrade.
Läs hela artikeln här
Av Johanna Gredfors Ottesen