Från www.omkonst.com:
Det är svårt att tänka sig ett större avstånd än det mellan Anders Knutssons färgfältsmåleri och Kristoffer Zetterstrands märkliga hyperrealism.
I den senares måleri figurerar en medelålders kvinna i en gråtrist hemmiljö, en museimannan (?) i vit rock stödjer sig mot skelettet av ett urtidsdjur, i fjärran tornar ett romantiskt bergslandskap upp sig. Ett måleri i den oskyldiga representationens tjänst? Inte alls, in i denna hyperrealism slungar Zetterstrand en massa förvillande omöjligheter – förvillelser som ställer uppfattningen om vad som är avbildad ”verklighet”, kuliss eller fotografi på ända.
Skuggan av (en målad) pappkuliss avslöjar bergslandskapet som bara en bild i bilden. Kvinnan i det gråtrista hemmet lägger sin hand på en låda med färgsprakande innandöme och dansande skelett. Är det lådan skelett som kolliderar med trygghetens inrutade tid och rum eller är det tvärt om? Orienteringsförmågan grumlas av surrealismens eviga frågor om hur, när, varifrån och varthän? Ett i sanning expansivt måleri.
Läs hela artikeln här
© Martin Hägg