Veckans Spelare – Konstnären Kristoffer Zetterstrand
”Som i all konst måste spel beröra”
Kristoffer Zetterstrand är konstnär som använder ett avancerat 3d-program som skissverktyg. Han målar dock med olja på duk, med referenser till klassiskt måleri. Tisdagen den 16 mars deltar han i ett konstnärssamtal på Liljevalchs konsthall.
Vilken typ av spel gillar du?
-Jag gillar allt från action till strategi och rollspel, Särskilt gillar jag spel där genrerna blandas. Jag spelar bara pc-spel, vilket jag gjort sedan jag var tonåring. Spelen köper jag mest från Steam, en nedladdningstjänst där man kan köpa det mesta i spelväg. Man behöver inte ha fysiska kopior och om datorn kraschar kan jag bara ladda ner spelet igen, Jag gillar inte att ha en massa lådor stående i bokhyllan.
Vilket Spel var det forsta du fastnade för?
-Det första spelet jag spelade var nog ‘Astro på mammas universitet på 70-talet. Men det första jag fastnade för var “Wasteland”, i slutet av 80-talet. Det var ett rollspel, föregångare till “Fallout”-spelen, Förr i tiden när grafiken var sämre var speltillverkarna tvungna att ha en övertygande historia för att man skulle fastna. Det fanns en berättarglädje som fick en att tro att man var i en större och vackrare värld än man kanske var. Jag mindes “Wasteland” som ett stort och fantastiskt spel, men när jag googlade det för ett tag sedan såg jag att det såg fruktansvärt ut.
Du använder ju 3D-grafik i ditt måleri. Hur mycket inspireras du av datorspel?
-Det var länge sedan jag använde själva spelen i mitt måleri. 2002 gjorde jag några målningar med landskap från ”Counter-strike”, och jag gjorde faktiskt även en bana till “Counter-strike“ då, vilket alla kan göra eftersom verktygen för att utveckla spelet är tillgängliga för alla. Sedan kom jag på att jag kunde skulptera bilder med samma verktyg, och numera använder jag bara programmen för att skissa i 3d. Men, jag är ju uppvuxen med datorspel, och det påverkar så klart mitt uttryck.
Vad i datorspelen återkommer i din konst nu?
– Det är intressant med ambitionerna att försöka skapa världar, och särskilt när det misslyckas. Jag gillar när saker inte funkar, när skuggan från ett träd blir fel eller när det uppstår buggar i spelet. Plötsligt står zombien i ett hörn och bankar huvudet i en vägg, det gillar jag. Och den typen av visuella misstag kan jag leka med i mitt måleri.
Viktigaste egenskapen för ett spel?
-Samtidigt som det ska finnas ett direkt underhållningsvärde måste man, som i all konst, bli berörd. Det ska finnas en bra underliggande historia, och spelet ska kännas kreativt. “Half~life 2″ och ”Grim fandango” är exempel pà spel som lyckas överraska. Actionspel har ofta problem med det. Till exempel ”Far cry’ som hade nyskapande teknik och en rolig spelrmotor, men där storyn var så outsägligt töntig att det förstörde upplevelsen.
Erik Gripenholm
DN På Stan 100312