Publicerad på Omkonst 2012-09-05
Scenen eller spelplanen är utfälld som vanligt. I Kristoffer Zetterstrands värld(ar) är ofta singularis och pluralis konsekvent satta ur spel. Det bekanta och det främmande lånas in från olika håll. Datorspelens bildestetik paras gärna med äldre konstbilder, dissekeras och förs samman i ett bildprogram. Den 3D-animerade ”skissen” bildar sedan utgångspunkt för måleriet. De motsägelsefulla situationerna och sammanställningarna blir därmed lika främmande som bekanta, världarna rasar samman.
Eller så har en rasande värld bildat en proteströrelse. Men i så fall mot vem? De ostyriga perspektivsprängda landskapen och dropparna i de aktuella målningarna, symboliserar möjligen en naturens ansträngning och utgjutna svettpärlor. De kanske rentutav är stiliserade tårar frampressade av ilska, utmattning eller sorg över att tvingas bilda grund åt allmänmänsklig enfald och mångfald.
Lånen ur äldre verk har den här gången uteblivit och istället har någon form av dokumenterande bilder fått bidra med allvarstyngda anleten att främmandegöra det bekanta med. Uppkavlade skjortärmar och välkammade frisyrer påminner om 50-tal och en laboratorie- eller utvecklingsmiljö, impregnerad av tillväxttro. Åtminstone vecklas miljöer eller landskap ut under några av laboratorerna i målningen med titeln ”Uncanny Valley”. Scenen borde ge upphov till ett pirrande obehag , men jag kan tycka att Zetterstrand förlorar något på att släppa leken mellan spel- och konstbilderna ur sikte. De fotografiska förlagorna för honom närmare andra målare med vurm för familjealbumet eller dolda berättelser hämtade ur den nära vardagshistorien och dokumentationen.
Jag tolkar dock den aktuella utställningen som ett hälsosamt rymningsförsök som måste göras för att utveckla bildspråket.
Men tänk om den måleriska epiken kunde bli lika djärv eller satt ur spel som bilderna är mångbottnade. Vad skulle hända om kartbilden lät sig i högre grad omfamnas av tekniker lånade från sen postexpressionism. Sömlöst buren av färgen skulle motiven kunna växla mellan figur, mönster och grund. Konstbildens historiska skafferi har säkert mer att bjuda i Zetterstrands händer. Intressanta utflykter i den här riktningen låter sig anas i något av de mindre verken. Situations- och motsägelsefulla perspektivväxlingar lär hur som helst vara fortsatt aktuellt framöver, liksom inom film och litteratur. Zetterstrands världar blir säkert en fortsatt bördig del inom genren.
Stockholm 2012-09-05 © Susanna Slöör
Läs originalartikeln på Omkonst