Original article: http://www.omkonst.com/17-zetterstrand-kristoffer.shtml
Kristoffer Zetterstrand har genom åren utvecklat en säregen teknik för att bygga måleriska rum. Motiven vaskas fram i en 3D-animeringsmiljö och sätts samman av bilder hämtade från väsensskilda håll. Ur den digitala bildbanken renderas kollegiala exempel från Giotto och framåt och dessa paras med scener ut dataspel eller uppbyggda miljöer och arrangemang i ateljén. Zetterstrand är en av de främsta representanterna för målare inom 2000-talets nyfigurativa tradition som mixar bildernas och förlagornas ingångsnivåer till en sällsamt komponerad, samplad, mixad och mångbottnad ”verklighet”.
I den aktuella utställningen på Stene Projects väcks lusten att omedelbart försöka härleda konsthistoriska förlagor och söka bakomliggande motiv. Zetterstrand öppnar illusoriskt genom sina titlar för betraktaren att söka den vägen och ge vika för driften att tolka och härleda. Hammershøis rum vilar i limbo med golvet speglande som en vattenyta i nivå med horisontens mötande och långsträckta hav på en konstruktion av prismatiska gyllne formers föregripande värld. Här ligger han som närmast sina tidigare intentioner att något avslöja det digitalt genererade skelett som finns bortom och utanför. Men att för övrigt söka förlagorna blir den här gången inte lika viktigt utan snarare uppmuntras man att oreflekterat acceptera illusionen. En holländsk sömmerska från en 1600-talets guldmålare är en fullt rimlig förgrund till det filmdjupsillusoriska landskapet. Märk lilla molnet som repeterar sömmerskans stilla och koncentrerat nickande vinkel på huvudet.
I en målning som ”The View” är scenariot annorlunda, här finns nästan ingenting annat än figurens mötande skugga som avslöjar att bildrummets tittskåp är en konstruktion, en kuliss utan djup. Kristoffer Zetterstrand låter smygande invagga publikens infångade blickar att se och söka rimligheter i de uppskruvade scenrummen som självklart inte finns att uppbringa. Vi borde redan reagera på färgerna, de som filtrerats genom en analog Kodacolorfilms romantiserande gul/blåfilter genom vilken himlen briljerar och landskapen smeks av en gyllene hand. Färgschemat oscillerar lika överdrivet insmickrande som nästintill motbjudande, men bara nästan. Zetterstrand vet att mitt i det artificiellt upphöjda hålla igen och genom sitt sfumato låter han bildrummet som helhet gifta sig och bibringas till en visuellt logisk enhet.
Kampen mellan de olika bildmässiga rummen och de kompositoriska utgångspunkterna har i den aktuella utställningen nått en förhöjd grad av förenkling, förfining och komplexitet, vilket är en smula problematiskt men främst briljant. I ”The Builder” låter han limflaskans innehåll rinna över bordskanten för att ytterligare förstärka den tredimensionella illusionen och i ”The Ruins of Tomorrow” förstärks djupverkan och acceptansen för inblickandet i rummet av de ljussmekta kanterna och murhörnen längs med ytterkanterna i höjdled. Delikata finesser bjuds problem som mången målare brottats med för att åstadkomma en övertygande, illusorisk fiktion.
Stockholm 2017-06-14 © Susanna Slöör