Original article at Svenska Dagbladet

MÅLERI

AMONG THE REMNANTS
Kristoffer Zetterstrand
Stene Projects T o m 10 januari 2015

Among The Remnants, airbrush, vinyl and oil on canvas (2014)

When Kristoffer Zetterstrand more than ten years ago started to paint scenes from various computer game worlds, he made visible a shift that has changed society fundamentally: the analogue and the digital is no longer distinguishable entities. They have completely fused together.

At first, Zetterstrand’s paintings could mainly be regarded as a symptom of the change. But when he mixed picture elements from the low-resolution computer games with Renaissance perspectives and photorealistic depictions, the artworks became reflections on how realism is changing with the technological apparatus.

In the exhibition “Among the remnants”, Zetterstrand has left all obvious connections to computer games. Although there are elements of low-resolution computer graphics in some paintings, as in “Winter Ruins II” where we find a pixelated fire next to a black and white owl, which in turn sits in the middle of a realistically executed painting. But the exhibition’s basic chords is not realism, but painting.

Zetterstrand’s artistry has always been based on thorough and expertly performed painting: without it, the various realisms would fall apart in an unbelievable mishmash. With this exhibition, he has refined and deepened his craft further. By mixing different materials like airbrush, acrylic and oil, he creates paintings reminiscent of the time before Impressionism broke through. It is incredibly well made, which paradoxically sometimes affects his style mixes. The black and white trashbin in the Vermeer-inspired painting “Early morning, Delft” becomes almost lost by the intesity of the painting.

Although Kristoffer Zetterstrand has left the computer games, it does not mean that he has abandoned the technique. On the contrary. Each painting is first sketched in 3D software, which allows him to twist and turn angles and perspectives. The clearest result can be seen in the artist’s version of Velazquez’ baroque masterpiece “Las Meninas”, where he placed the viewer behind the well-known children’s group, instead of in front.

The 3D modeling also reminds us that Zetterstrand, although he paints, always builds up his artworks as collages. Pictures from different contexts are joined into an environment that can then be painted; a process which also may be part of the composition. In “The Summoner” we see a man painting an environment inside a box. The man’s world, and even his coat is made in grisaille, but the face, hands, and everything in the box is done in color. And in the above-mentioned “Winter Ruins”, a man in the constructed environment looks down at a model of a landscape in ruins.

The ruin landscape gets another dimension in the painting “Among the remnants”. In the only remaining corner of a building a little girl sits at a table. On the wall is a Hello Kitty poster that suggests that she lives there, yet she seems to be alarmingly unconcerned by the fact that the surrounding area has crumbled. With headphones on her head and an iPod in hand, she has taken refuge in another world. Here we see a further consequence of the digital and analog having been fused together.

Håkan Nilsson

——————————————–

När Kristoffer Zetterstrand för dryga tio år sedan började måla av scener från olika dataspelsvärldar synliggjorde han en förskjutning som har förändrat samhället fundamentalt: Det analoga och det digitala är inte längre åtskiljbara storheter. De har helt smält samman.

Först var Zetterstrands målningar mest att betrakta som ett symptom på förändringen. Men när han blandade bildelement från lågupplösta dataspel med renässansperspektiv och fotorealistiska skildringar, blev konstverken till reflektioner över hur realismen förändras med den tekniska apparaturen.

I utställningen ”Among the remnants” har Zetterstrand lämnat alla uppenbara kopplingar till dataspel. Det finns visserligen inslag av lågupplöst datagrafik i några målningar, som i ”Winter ruins II” där vi finner en pixlad eld bredvid en svartvita uggla, vilken i sin tur sitter mitt i en realistiskt utförd målning. Men utställningens grundackord är inte realism, utan måleri.

Zetterstrands konstnärskap har alltid byggt på ett grundligt och habilt utfört måleri: utan det skulle de olika realismerna ramla samman till en otrovärdig sörja. Med denna utställning har han förfinat och fördjupat hantverket ytterligare. Genom att blanda olika material som airbrush, akryl och olja, skapar han ett måleri som för tankarna till tiden innan impressionismen slog igenom. Det är makalöst säkert genomfört, vilket paradoxalt nog ibland går ut över hans stilblandningar. Den svartvita soptunnan i den Vermeer-inspirerade målningen ”Early morning, Delft” blir nästan bortmotad av måleriets densitet.

Att Kristoffer Zetterstrand har lämnat dataspelen betyder inte att han övergivit tekniken. Tvärtom. Varje målning är först uppskissad i ett 3D-program, vilket låter honom vrida och vända på vinklar och perspektiv. Det tydligaste resultatet ser vi i konstnärens version av Velazquez barockmästerverk ”Las meninas”, där han placerat betraktaren bakom den välkända barngruppen, i stället för framför.

3D-modelleringen påminner också om att Zetterstrand, fastän han målar, alltid bygger upp sina konstverk som collage. Bilder från olika sammanhang fogas samman till en miljö som sedan kan målas av; en process som också den kan bli en del av kompositionen. I ”The summoner” ser vi en man måla en miljö inuti en låda. Mannens värld, till och med hans rock är utförd i grisaille, men ansikte, händer och allt i lådan är utfört i färg. Och i den ovan nämnda ”Winter ruins” står en man i konstruerad miljö och tittar ner på en modell av ett landskap i ruiner.

Ruinlandskapet får en ytterligare dimension i målningen ”Among the remnants”. I det enda kvarvarande hörnet av en byggnad sitter en liten flicka vid ett bord. På väggen sitter en Hello Kitty-affisch som antyder att hon bor där, men ändå verkar hon vara oroväckande obekymrad över att omgivningen har rämnat. Med hörlurar på huvudet och ipod i handen har hon tagit sin tillflykt till en annan värld. Se där ytterligare en konsekvens av att det digitala och analoga smält samman.

HÅKAN NILSSON
konst@svd.se

Original article at Svenska Dagbladet